lördag 13 augusti 2011

Vem lurar vi?

Fascineras av människors behov av att putsa fasader och uppvisa en helt annan yta än den verklighet man lever i.
Såklart är ingen intresserad av att läsa om mina eventuella skavsår, hemorrojder, sura uppstötningar eller potensproblem, och såklart skulle det knappast göra mig lyckligare att bräka ut om dem heller, men en lite mer verklighetsförankrad bild skulle kanske minska människors noja (på fb / i bloggvärlden) över sina tillkortakommanden gentemot alla überlyckliga -lyckade människor.

När jag läser och ser hur fasaden av en präktig lycklig familj i en rosaskimrande vardag målas upp hos dem där jag VET att svartsjukedraman, slagsmål och alkoholproblem förmörkar tillvaron för hela familjen får jag lust att kräkas.
-Skriv inget alls då. Vem försöker du lura? Vem skulle döma dig om du antydde att du / ni brottas med jobbigheter? Om du inte vill det, så skriv inget alls. Men ljug inte.
När jag läser om dem som effektivt och "duktigt" går ner massor i vikt med diverse metoder och dieter när jag VET att i verkligheten svälter människan sig själv och lever på kaffe och cig eller i verkligheten tar människan preparat som inte ens är tillåtna, då får jag en illamåendekänsla. Skriv inget alls då. Vem försöker du lura?
När jag läser om dem som fixar både sina egna och alla andras problem, som så självsäkert vet hur man ska leva för att må bra eller lyckas, de som har framgångsreceptet, när jag ser dem präktigt berätta hur de följer planer agendor och schemalägger allt, tillochmed hela familjens bajstider verkar vara schemalagda, och jag VET att bakom den välstrukturerade fasaden döljer sig ett kaos som inte kan hanteras med mindre än ångestdämpande, självmedicinering via vinpimplande eller andra självskadebeteenden står den påstådda präktigheten mig upp i halsen.

Varför vill du verka bättre än alla andra?
Varför vill du bidra till andra människors känsla av att inte vara good enough?
Om du lade ner hälften av din energi på att försöka se dig själv i den situation du faktiskt är, och göra något åt det, ta hand om dig själv på ett sunt sätt, i stället för att försöka att via text och bild i cybern måla upp den fasad du önskar vore din verklighet så kanske du kunde närma dig den irl.....

OCH - du kanske kunde låta bli att bidra till att människor som likt de flesta av oss kämpar som dårar med vardagströggel, familjetrassel, att hålla lagombalansen, att inte gå upp (/ gå ner) i vikt etc kunde känna oss liite mindre "sämre" eller "oduktigare" än människor som är som du. Som lyckas med allt. Som aldrig bråkar aldrig höjer rösten aldrig misslyckas. Aldrig har det uppåner hemma.

Skriv en statusuppdatering eller blogg om något där du kan vara helt ärlig. Eller låt bli.

Nu ska jag lägga mig på soffan med sonen i solen mitt på dagen och kolla ett avsnitt ur en serie. DET ni ;)

Übervanliga jag.