tisdag 15 november 2011

flyttat

Nu har jag flyttat. De av mina bloggläsare som inte har mig som vän på fb kan maila mig för adressen.
Ni som inte kan låta bli att trigga och tolka att allt handlar om er - var smarta nu och försök inte googla / på annat sätt leta upp mig denna gång. Låt det vara fjärde gången gillt, ellernåt. Håll er borta och satsa ert krut på era egna liv. (NU var det riktat till ER så NU får ni gärna ta åt er.)

Kommer att lösenordsskydda inlägg som handlar om annat än jordärtskockor åsånt. Tillochmed fredagsmyset är tydligen brännbart.

Samma lösenord gäller för alla lösenordsskyddade inlägg så vill ni ha det behöver ni bara begära det en gång.

låser bloggen

Jag låser nu bloggen och håller den öppen endast för av mig inbjudna läsare.
(Tack Lilith för tipsen hur man gör!)
Ni som vill kunna fortsätta läsa får maila mig era e-postadresser (tror det måste vara ett google användarkonto) maila mig era mailadresser så lägger jag till er som inbjudna läsare.

måndag 14 november 2011

Rackarns

Jag försökte där.
Med blogginlägget "satanigatan" försökte jag hinta, ge ett litet tips om att allt inte handlar om dig... Om att jag är mycket medveten om att så som jag skrev kan det misstolkas MEN det är inte så.

Hjälpte det?

Föga.

Jag försökte iaf.

Om någon vet hur man gör för att lösenordsskydda sin blogg så vänligen kontakta mig via mail
santha.se@aland.net

allrakäraste dagbok mvh menlösast

Kära dagbok.
I går sydde jag i en knapp i sonens chinos.
Eller om det var i förrgår.
Nu blir jag lite osäker för jag har sytt i TVÅ knappar lately.
Någondera dagen någondera veckan var det iaf *garderarmig*

Ytterligare så grävde jag upp jordärtskockor i dag när jag kom hem från jobbet. I skymningen.
Det var spännande med jordärtskockorna för det visade sig att det var den råååsa sorten som jag grävde upp i dag :) (Snudd på så rafflande att det måste lösenordsskyddas det här)

Mer då?
Håller på med scheman på jobbet. Arbetsscheman. (Håppas det inte är anmälningsbart att skriva vad man gör på jobbet, det är iaf fritid nu när jag skriver och jag nämner bara MITT eget namn)
Inte så skoj att jobba julafton när man har kids.
Trixar fixar och letar vikarier gör jag.
Pusslar räknar trollar och försöker få till ett schema som folk ska vara nöjda med.

Här hemma ska jag ge mig på däcken i morgon. Vinterdäcken.
Om jag orkar kliva upp förstås. Är faktiskt inte så säker på det.
Att krafterna räcker.

Skulle verkligen ha behövt lite egen tid att återhämta mig och ladda.
I ett annat liv kanske.

hoppla

är fortfarande irriterad.
I går var det farsdag.
Mina barn var ensamma hemma, krassliga i varierande grad, mellan 13 och 22 när jag jobbade.
Ingen farsdagsmiddag, ingen familjesammankomst.

Varför, kan man undra.

Jag vet inte alla svar, men ett vet jag. De var smittsamma.

Hade jag vetat om att det skulle bli så här så hade jag tagit semester och tvingat någon vikarie att komma och jobba mitt pass.
Gissa hur jävla roligt det är att vara på jobbet, ha sjuka kids hemma som sitter för sig själva...
Mamma och pappa hämtade hem mat åt dem, så de blev inte utan. Mina föräldrar har försett oss med mat hela helgen, lördag var vi dit på middag och söndag körde de hem till barnen.

Ego ego ego.
Över julen jobbar jag.
Lilla jul skulle jag också ha jobbat, men har tagit ledigt lillajulafton i alla fall. Någon måtta får det vara på hur mycket kidsen ska behöva sitta ensamma på högtider och familjehelger.

Jaja, i dag åt jag lunch med en som (SÅKLART!!) har varenda julklapp färdiginköpt inslagen och försedd med namnlappar.

:/

Härrigu människa.

"En sak i taget..."

söndag 13 november 2011

satanigatan

skrev nyss ett nytt inlägg. Lite ilsket, för jag ÄR arg.
Några minuter efter att jag postat det kom jag på att sådär kan jag inte skriva och lämna det.
Inte för att jag inte står för det, men för att somliga kommer att gå i tak och hävda att jag med all säkerhet skriver om dem.
Satanigatan.
Jag är arg på någon helt annan, men insåg att i somligas ögon kommer det att stå bortom allt rimligt tvivel att det handlar om dem.

Jag måste byta bloggplats. Kalla mig nåt annat. De av mina vänner som vill läsa det som verkligen kommer ur hjärtat från blodet som berör livet, ni får maila mig så får ni bloggadressen.
Ingen av er får lägga ut länkar till min blogg.

Jag kan inte blogga med bittra avundsjuka paranoida människor som kan få ALLT att handla om dem som läsare. Lika bra att sätta stopp innan de går överstyr igen.

Så, ni som vill följa mig får maila mig så ger jag er bloggnamnet / adressen.
Ni som nöjer er med att läsa om jordärtskocksodlingar och svampplockning och bullbak som inte kan tolkas att handla om andra, ni kan fortsätta läsa här :) Förmodligen slänger jag in ett inlägg nu och då.

svårplanerat

kan det vara ibland.
"Eh, jo, du - vi skulle kunna göra detdär nu, som vi funderat på sedan i slutet av sommaren. Nu till helgen kan vi ("Preliminärt") boka in det! Brava´? :D"

Hm.

"Jaha, men när vet du om det funkar, eller om detdär "preliminära" håller då?"

"Eh, ja, det vet jag inte."

Man måste nog boka senast i morgon isf. Och man får knappast pengarna tillbaks om det inte funkar.

Som sagt - det ÄR onekligen lättare om man är sambosar och den ena kan stanna hemma med kidsen :)

Well. OM jag skulle planera på vinterdäcken till att börja med. Hade tänkt byta i dag men slocknade i går i soffan och var däckad krasslig och tung i bollen och frusen och krass i morse när jag vaknade så jag tror inte att det är en hit att byta däck innan arbetspasset.

Just nu är det skit.
Har nyss laddat iväg massa pengar på mediciner och behandlingar. Sånt som man inte får tillbaks på försäkringen.
Kylaren läcker på bilen. Jag borde verkligen få någon som kollar på det.
En gammal lagning i tanden måste bytas ut. En dyr historia. (Förbannade amalgam, vi som råkade ut för det borde få skadestånd för alla tänder det förstört)
Skatter att betala till.
Julen coming up.
Ett lite dyrare elarbete som måste fixas.
Torktumlaren är trasig (har varit ett år) och jag är dödstrött på att ha kläder hänga på tork i halva huset vintertid
Jag behöver en ny vinterjacka (köpte min för 6 år sedan när jag gått ner 20 kg, väger liksom 40 kg mindre än då nu)
Jag är förtvivlat trött och slut och behöver VILA och SEMESTER och VÄRME och SOL och JÄRN och D-vitamin. Kul behöver jag. Vila från ansvar. Egen tid att göra något för mig själv. Mer än arbeta. Mer än gå ut på krog några timmar medan kidsen ligger i soffan och kollar film ("Ha så skoj - hej, hade ni skoj?")


Känns övertungt ibland faktiskt.
Därför måste man ta ett steg i taget;
 1- behöver se till att få däcken bytta.

Tisdag har jag en ledig dag. Eftersom lönen kommer in på tisdag har jag lovat sonen försöka få klipptid. Före det borde jag orka byta däck.

2- måste bli boka verkstad. Annars är jag snart utan bil och vad gör jag då liksom?? Får också bli tisdagens projekt.

Det var två steg. I taget. Är nödigt ibland annars kommer man ingenstans, bara står i leran och trampar.

Nu - en varm (snabb) dusch och sedan jåppe. Jippi.
I dag är jag INTE i skick alls.

lördag 12 november 2011

Gråzurrrrrrrrrrrrrrrrr

Mörkt ute. Grått ute. Mörknar blir gråsvart mörkt igen och det bästa dagen orkar åstadkomma är lite ljusare grått.                                                             I dag var vi iväg och plockade svamp. Tänkte att det nog är sista gången men bitna som vi är (två av oss iaf) bestämde vi över rensbordet att vi nog ska försöka komma iväg EN gång till.....              
Svampen blev fräst med lök och köttfärs, kryddad och sedan placerad på smördegsplattor som veks ihop till knyten. Penslade med ägg och i ugnen. Små svamp- & köttfärspiroger :)                                 

Nu ska vi bli bjudna på middag hos mamma och pappa. Skönt, när man har jobbat lång dag, att slippa tänka på matlagningen. Sedan blir det nog film i soffan resten av kvällen om jag ska orka jobba i morgon igen. Det sliter hårt nu faktiskt. Varken sömn eller vakna timmar räcker riktigt till. 

Grånovember är inte min favvo.



fredag 11 november 2011

Krassligheter

Jisses, vi är nära sjunkgränsen här hemma.
Jag har varit småkrasslig ända sedan söndag kväll. Jobbat långa tunga dagar och varit knäckt när jag kommit hem. Tisdagen var jag tvungen att pysa hem tidigare och dö framför brasan en stund.

Spränglan har legat däckad hela veckan förutom onsdag då hon (uppenbarligen för tidigt) försökte sig på en comeback som besvarades med en käftsmäll som tog henne hela vägen tillbaks till soffan / sängen. Jag avskyr att vara på jobb när man har sjuklingar hemma. Jag har inte ens sådana luncher att jag kunnat hasta hem och se till om det är något som behövs. Bara kunnat ringa och kolla hur läget är. Hon vet ju såklart att mormor och morfar kommer om det behövs, och de har kollat upp och bla fixat apelsiner till henne, men ändå känns det som om kansliarbete med entimmes luncher skulle kunna vara ett alternativ.

I dag en dag ledigt (med undantag för någon timme mitt på dagen) och vi har inte fått många timmars sömn med brutala hostattacker i huset. Måste städa, handla, laga helgens luncher till kidsen eftersom jag ska jobba så de blir ensamma (behöver matlådor själv också) fixa middag pipa iväg på litet jobbuppdrag, och borde byta däck och släpa in ved och vila upp mig. Vila upp mig borde jag prioritera om jag ska hålla för kommande tre arbetsdagar när jag inte är i form. Hur ska jag organsiera så jag hinner prioritera vila liksom?

Är tillbaks där jag var för ett år sedan. Jag måste anstränga mig för varje andetag och varje steg. Varje fotlyft.

Nåja. Jag skjuter upp städandet och däckbytet. Jag bär bara in så mycket ved jag behöver i kväll och i morgon (eftersom jag jobbar då och inte hinner släpa in innan det är kolmörkt och jag slut efter arbetsdagen och kidsen kan inte hjälpa när de är sjuka)

Jag skjuter upp.

Och känner hur stressen biter mig där bak.

Ha er. Själv ska jag prioritera.

torsdag 10 november 2011

begriper inte

varför folk blir så oerhört lättprovocerade av ingenting ibland...
Som om jag skulle säga "skulle gärna ha någon att måla huset tillsammans med, så det skulle gå fortare / lättare, det skulle vara så skönt att få hjälp ibland"
Och alla som var två om att måla sina hus skulle gå i försvar hur jobbigt det minsann är även när man ÄR två eftersom den ena måste laga mat, sköta barn, svara telefon osv...

Jaha, ja. :)

Är det DÄRFÖR man inte ska skriva om hur man känner det / vad man önskar? Alla andra har det minsann värre / vet att berätta hur man ska göra för att inte känna så? :)

Mot Jåppe. Här finns ingen Sherwoodskog. Inte ens någon som kan ringa och sjukanmäla dottern och omboka hennes tandläkartid när jag har superstressigt på jobbet och inte kan ringa i tid.

Ensam är stark vetni väl :)

onsdag 9 november 2011

Hur tänkte du nu?

...kan man fråga, andra eller sig själv.

"Hur tänkte du nu?"
"HUR tänkte du nu?"
"Hur TÄNKTE du nu?"
"Hur tänkte DU nu?"
"Hur tänkte du NU?"

Om man frågar det måste man vara beredd på risken att inte få nåt svar, att få ett svar som inte betyder ett skit mer än försvar, att få ett svar man förstår ännu mindre än själva orsaken till frågan eller att få ett flerfrontskrig.

Jag har hyfsat bra hum om vilka bekantskaper som det kan tänkas löna sig att fråga, och vilka situationer det lönar sig att fråga mig själv. Endel får man bara inse att det inte funkar med.

Ibland ekar frågan i olika variationer så fort man hör människans namn. Inuti ekar den. Utan adressat.

Då KAN det vara så, skrämmande tanke, att människan faktiskt inte tänker. (Punkt.) Alls. (Punkt.)

:/

tisdag 8 november 2011

jamenjahaliksom

Krassla sig lagom. Kroppaskrälle. (MIN kropp alltså. För att undvika feltolkningar)
Jaja. Har frysit i soffan och diskuterat viktiga saker medan halsen svidit och örat gnisslat.

Viktiga saker. Som faktiskt inte är stora saker, faktum är att det är små världsliga saker som till synes inte har någon som helst mening, men i själva verket är det VIKTIGA saker att prata om.

Småsakerna i livet. Jätteviktiga.

Som hur man säger "skit". Var man "får" prutta. Vad som ger julstämning. Minnesfragment som hur vi än pusslar inte bildar en helhet. Meningslösa minnesfragment. Om det är larvigt eller inte att platta alternativt locka håret. Om Dr Karev i Grey´s har färgat håret eller inte.

Viktiga saker.
Viktiga pratstunder.

Egentligen tror jag de är bland de viktigaste. Alla småstunder vi knappt märker att vi glider igenom. Över middagsbordet, vid tv:n, passerandes förbi varandra i morgonstressen, mellan rummen hojtade kommentarer under städsamarbetskonflikterna, alla sådana i mängden försvinnande ögonblick.

De är viktiga delar av livet. Samvaron. Viktiga pusselbitar i övandet på samspel och interaktion. I övandet på roller uttryck och tolkningar.

Jisses så viktiga de är. Borde vara sparbara på burk.

Och det här inlägget handlade om mig. Om mig och vår lilla familj här hemma en vanlig krasseldag i november 2011.

Inte om någon annan. Utom kanske möjligtvis Susy då :)

med säkerhet

"Jag vet med säkerhet"
Jisses.
Amalia.

Själv är det inte mycket jag "med säkerhet" kan påstå mig veta.
Jo, att jag inte hoppat i duschen än i dag.
Att jag är vaken.

Men vad DU menar, vem DU syftar på (OM du öht syftar på någon) och VEM du i själva verket skriver om (om du skriver om någon specifik) - DET vågar jag verkligen inte påstå "med säkerhet".

Vill än en gång be människor som känner sig övertygade om att jag skriver om dem eller deras nära att inte läsa min blogg.

I helgen besökte vi Veran. Veran var tvungen att pysa iväg på ett "akut hjäpuppdrag" till en liten familj som behövde stöd. Det väckte mina tankar. På många frågor och ämnen vi diskuterat (både jag och Veran och jag och andra vänner under olika skeden i livet) om föräldraskap, tonårsproblem, kids som halkar i diket, föräldrar som inte har förmågan att vara föräldrar osv. Jag skrev om det i en blogg när jag kom hem och *vips*

"Eftersom jag med säkerhet vet att det är min son du skriver om".

Eh? Nej. Jag skriver inte om någons son öht. Inte din inte min inte någon annans heller.

DET vet jag med säkerhet.

Som sagt - OM du känner dig så övertygad om att min blogg handlar om dig att du (antagligen ofrivilligt) lämnar ut info om din eller din sons situation och hotar mig med anmälningar (för vad?) så borde du inse själv att du inte bör läsa min blogg.
Den handlar inte om dig.
DET vet jag också med säkerhet.

måndag 7 november 2011

bygga bärande

Det gäller att ha byggt bärande.
Om man inte har det så har man inget att gå eller stå på när det stormar och svajar.
Här har vi det gott. Och tungt. Så som det är att leva tillsammans i en familj. Att gå genom livet.

Vi lever i vår lilla tillvaro och njuter och myser av det.
Däremellan finns ju verkligheten utanför också, som knackar på och kikar in med krav behov och strul.
För oss att hantera.
Då är jag glad, innerligt glad, att jag byggt bärande.
Visst är det jobbigt, och svårt ibland att stå ensam i hur man ska göra hur man ska lösa vilka vägar man ska ta. Ensam om att sätta ner foten och säga "NEJ". Med kraft.
Ensam om att konfrontera, sätta gränser och ta konflikter.
Men jag har byggt hållbart. Än så länge finns allt det goda vi lagt grunden för där och bär.
Jag jobbar vidare, blandar murbruket, det goda, och hoppas det visar sig vara fortsättningsvis bärande.

Ledsen blir jag när jag hör om ungdomar i samma ålder som mina som börjat använda droger, råkar i ideliga strul med polisen och är "kända" som småkriminella missbrukare. I synnerhet när man hör att det inte finns någon som ens försöker blanda murbruket som ska hålla.

Ett kft - när man väl blivit förälder borde man inte kunna eller få ge upp om sina barn. Inte.

Och jag VET att jag inte har hela bilden klar för mig hur andra har det, men det förändrar inte min syn. Jag tycker helt enkelt inte att vuxna människor som valt att sätta barn till världen ska kunna skita i sin avkomma (oavsett orsak) för att satsa på sig själva, sina behov och sina lustar.
Nej, inte ens om "avkomman" är synnerligen besvärlig. I synnerhet inte då.

I övrigt har vi haft en finfin helg. Kidsen har shoppat, vi har umgåtts med Värna Linn och Tindra. Ätit gott, promenerat bland pyttehus i en dockskåpsmiljö *S*, sett på film och njutit.
Tillsammans.

fredag 4 november 2011

Något

saknas.
Fötterna har jag med mig.
Håret har jag borstat och tillåmed sprayat med Ingelas levererade Proffsgrej så man får inbyggd Carolalook ellernåt.(Stormvind nivet) Håret blåser liksom iväg av trycket innan sprayen fäster :)
Kläderna är på.
Jag är med.

Något saknas.

Jag tror det är omvandlingen av andetag.