Tugg tugg. Eller "bla bla bla ...armen..." som Håkanbråkan i Sunes Jul säger.
I går medan jag stod och lagade mat i vår stuga ringde telefonen.
Efterlängtad vänkontakt efter sommaruppehållet.
Av någon underlig anledning blir det alltid så mellan oss några stycken, sommaren är vi spridda och kontakten avslutas med takmiddag någon gång i juni och återupptas på lämpligt sätt i augusti när vi närmar oss verkligheten på våra olika håll igen.
"Snälla, fråga bara om hunden" tänkte jag medan jag med luren fastklämd mellan öra och axel stekte hamburgare och oxfile, hackade sallad och värmde hamburgarbröd.
Vardagsverklighetsförankring ligger i de relationerna.
Dendär livsviktiga bekräftelsen som vi alla så väl behöver men som inte får vara beundrande eller fjäskig. Som måste vara genuin och uppbyggande. Ping pong. Fram och tillbaks.
Interaktionen är snabb växlande och varm. Utmanande samtidigt som trygg.
Jag har verkligen saknat :)
End of bla bla bla.
Armen.
