Lite behovskonflikt för tillfället.
Har varit jättemycket dotter och extremt mycket mamma hela sommaren. Extremt mycket mamma har jag varit hela året för den delen.
Mina andra "jag" saknar utrymme.
Mina vuxenjag. Som vill ha ett eget privatliv. Göra egna saker för min egen skull.
Inte steka köttfärsbiffar i minut och parti eller handla stormiddagar eller diska bautadiskar eller planera och organisera familjegrejs.
Jag älskar mina barn och mina föräldrar, min familj, missförstå mig inte.
Men faktum är att jag älskar mig själv också, jag BEHÖVER älska mig själv också, och den relationen behöver OCKSÅ mina omsorger. Min tid. Mitt engagemang.
Bara jag sätter mig vid datorn eller i telefonen så haglar frågorna kring mig. Lyckades fixa en barnledig kväll i sommar. Klockan sju såg det lite mörkt ut ännu när jag och sällskapet blickade ut över trädgården medan vi grillade och hörde kidsen hojta inomhus och mamma sitta nere i vinbärsbuskarna och prata med oss. Men strax innan 20 blev det tyst. Ända till strax före två nästa dag hade jag egen tid.
EGEN TID liksom.
Det har inte hänt sedan i april.
Jag vet - det är SJUKT.
Jag måste få ordning på livet så att även jag får utrymme. Jag behöver det.
