De ämnen som intresserar mig mycket är svåra att blogga om eftersom det ofta är många som läser in sig själva i det och tar illa upp.
På min gamla blogg hände det att jag fick hätska kommentarer av verkligt upprörda människor som anklagade mig för att hänga ut dem på ett fult sätt. I synnerhet en person gick igång rejält i samband med att jag skrev om ifall det inte kunde vara ok att ha vissa hobbies som innebar kroppsrörelser även om man var sjukskriven pga kroppsvärk. Detta skrev jag i samband med nåt tv-program där försäkringskassan i sverige hade varit ut och smygfilmat sjukskrivna kvinnor som red och sedan dragit in deras sjukersättning. Hursomhelst, den här personen var kränkt över att jag skrivit förtäckt om henne. Eftersom hon hade någon diagnos som jag i dag inte kommer ihåg vilken det var och som jag då inte ens visste om att kvinnan i fråga hade. Jag hade inte ens någon aning om att hon varit sjukskriven pga sådana orsaker. Men hon var arg för att jag skrev om henne i min blogg.
Nu har jag förstått att det finns någon som tagit illa upp för ämnen jag bloggat om igen, och en person har varit schysst nog att berätta att hon tänkt någon gång "har hon skrivit om MIG?" men genast tänkt att om jag gjort det och inte sagt nåt åt henne så blir hon skitarg och därmed lagt det åt sidan. :)
Jag gillar inte att behöva förklara mig, men om man känner sig osäker på "menar hon MIG?" så kan man väl fråga?
Alldeles nyligen satt jag i ett socialt sammanhang där en person i sällskapet raljerade över mitt behov av "egentid" och menade att de som är två föräldrar i familjen minsann aldrig har egentid så varför skulle jag behöva det typ.
Well, nu vet jag ju att det paret har fler möjligheter än mig att begära barnvakt, vilket de faktiskt GÖR ibland också. Kanske de glömt det.
Det är ju också så att med två vuxna i huset kan den ena föräldern vara hemma med barnen medan den andra kan åka till stockholm och shoppa (om man gillar det) ensam eller man kan åka iväg på fisketurer med kompisarna eller på fest med barndomsgänget medan frun / mannen är hemma och sköter barnen. För mig är det egentid som jag aldrig har. När man inte måste anlita "barnvakt".
Att påstå att ingen annan heller har sådan egentid är larvigt tycker jag. I synnerhet när jag vet att de gör sånt, vilket man såklart SKA när man har möjligheten, men inte förneka andra behovet av sådan tid eller sådana egna aktiviteter.
Den andra "känsliga" bloggen om att försköna sin verklighet - "vem ljuger vi för?" skrev jag efter att ha pratat med en lite mer avlägsen vän och förstått att den faktiska verkligheten är bra mycket mer oroväckande än den fasad som visas upp.
Dels gör det mig orolig att se hur människan faktiskt far illa med sig själv, och dels arg för att människan faktiskt ljuger för mig / andra vänner som faktiskt inte kan förstå att det kanske behövs lite tätare kontakt / stöd just nu. VARFÖR ljuger du och ger en falsk bild när du egentligen borde skriva "jag behöver er!" eller i alla fall "jag har det jobbigt" så vi KAN förstå att du behöver oss. Eller skriv inget alls, invagga oss inte i en falsk tro att allt är finfint.
I efterhand inser jag att flera av de exemplen på förskönad / förljugen verklighet finns i flera av mina bloggläsares / fb-vänners bakgrund.
Men missa inte det väsentliga här - jag skriver inte att jag är arg på att människor mår dåligt, jag skriver om min frustration över att man förskönar det så att det nästan blir omöjligt att förstå att något är allvarligt FEL. Som vän med inte alltför tät kontakt, kanske bara kontakt per telefon några gånger i året, så kan man inte veta. OCH - att fösköna verkligheten skapar ångest hos andra som inte är perfekt 100 presterande, lyckliga, smala vackra och rika typ....
Ja - jag antar att ni känner till min syn på fb- / bloggförskönande.
Så - har jag inte nyligen pratat med dig om det här och sagt till dig att jag är orolig för dig / inte gillar ditt sätt att förlöjliga något som är viktigt för mig / undrar varför du framställer verkligheten som något annat så att dina vänner inte kan se ditt behov - då är det inte dig jag skriver om.
Och känner du dig ändå osäker så fråga mig.
Det blir SVÅRT att blogga om sådant som berör mig om jag måste fundera igenom hela vänlistan och bekantskapskretsen och sådana som kanske eventuellt läser min blogg fast jag inte vet om det och OM någon av dem mig veterligen kan tänkas ta illa upp.
