"I nöden prövas vännen" heter det.
Och de som inte har några vänner som ser nöden?
Och de som inte har vänner alls?
Eller de som alltid är den som ska se andras nöd?
"I nöden prövas medmänniskan" säger jag.
Ibland blir man "medmänniska" även om man inte så gärna hade valt det.
För att det inte finns någon annan.
För att vännerna inte fanns i nöden. De hade fullt upp med sitt.
Vi människor är ett egoistiskt släkte.
Faktiskt.
Skämmes på oss.
