Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus.
Eller jaja ok då -
JAG ska inte kasta sten när JAG sitter i glashus.
(Men det ska inte du eller någon annan heller)
Det gör jag ju inte heller tror jag. I alla fall är det inte mina stenar och mitt glashus jag tänker på nu.
Men jag tror att någon annan sitter ganska osäkert i ett ganska skört glashus
och att den personen gärna försöker pricka mig
och då vill jag ju liksom påstå att det inte är så klokt att kasta stenar. (Vad sägs om vaddrullar?)
Men det är klart, nu kanske mamma tror att jag skriver om henne (kastar du sten på mig mamma?) eller DU att jag skriver om dig (kastar DU sten på mig?)
Och vet ni - det vet ju inte JAG. Om just DU kastar (eller har lust att kasta) sten på mig. Om just DU sitter i glashus. Det vet nog bara DU :)
Men OM du skulle komma på att "oops det där gäller ju mig!" Så är ju det klokaste du kan göra att sluta kasta, eller hur?
Och kanske fundera på hur du tänkte riktigt.
Eller bara fortsätta kasta, ringa glasmästaren så han står redo. Hoppas på rabatt och att städservice ingår.
Som sagt, fenomenet stenkastning i glashus är nog ganska spritt. Vi kan nog alla ta åt oss lite till mans.
Just nu skrev jag med en person i åtanke som jag vet känner sig lite oroad av mig. Som vill hålla mig på säkert avstånd, typ. (Ibland är jag bekvämast på avstånd) Jag vill bara hinta lite om att innan den personen börjar hiva sten på mig kan det löna sig att titta sig omkring och känna efter hur säkert man sitter. Om det verkligen är läge att kasta dedär stenarna liksom.
Ja nu VAR ju det här en pik. En "tänkdigförpik". Den har adressat men denne är inte synlig för alla. Dock tror jag faktiskt att personen själv, om h*n läser detta, vet att stenarna i handen är rätt uppenbara. Fördenskull måste jag ju inte hänga ut personen öppet heller? Med namn och allt. Telefonnummer kanske. Och fick jag inte skriva om det alls så vore hela cybern full av människor som blott och enbart är älskade och uppskattade och beundrade och... -Eh, vänta nu... Cybern ÄR redan ganska full av sådana människor.
Sicken tur att jag kommer här och bidrar till lite "balans" dårå ;) Obekväm och ogillad och störande och otillräcklig i hela min fantastiska uppenbarelse liksom :D
Fick man inte skriva om sådant obekvämt som människor KAN ta åt sig av (och ja - BÖR ta åt sig av om det finns grund därtill såklart) så kunde INGEN skriva om mobbning, utanförskap, misshandel, trakasserier etc etc.
Vi som ÄR eller HAR VARIT utsatta för något av ovanstående skulle känna oss synnerligen ensamma och udda i så fall. Men det kanske är bättre än att du (eller mamma) tar på näsan och undrar om jag skriver om dig?
(Ta inte illa upp nu Cita - det här ((och det VET du för du var med på ÅT-bloggen- tiden)) har varit ett problem lååångt före du skrev nåt häromdagen om oadresserade pikar och jag vill faktiskt skriva om fenomenet...)
Och stämde det här in på dig så är jag glad om även du tänker till. Jag är inte så sugen på stenkastning oavsett vem som kastar faktiskt :)
Ha en fin dag. - Ja - DU också :)
