Jag behöver en förändring (till).
Kluven är jag. Kluven och splittrad och hit och dit.
Precis som jag skrev häromdagen - när en lösning uppenbarar sig känns det mer och mer möjligt, mindre och mindre omöjligt, varje gång.
Är jag färdig nu?
Är jag redo att ta ett nytt kliv?
De enda saker som talar MOT är att 1- det är inte 100 jag, inte ens lika mycket "jag" som i dag (men det skulle kunna vara för ett tag och det kanske kan bli "jag", även jag förändras...) 2- jag kanske skulle sakna för mycket. Mycket av det som är jätteviktigt för mig i dag. 3- jag är egentligen inte i fas för några större beslut just nu.
Men jag är sååå sugen på att flytta foten åt ett annat håll. Och jag KAN göra det.
TUR att jag har lunch med favvobrudarna inbokat på torsdag :) Ibland MÅSTE man få feedback och bollplank.
