Torr björkved som knastrar mysigt och ger skön värme från spisen.
Levande ljus som bäddar in oss i sitt mysiga sken.
Varma filtar runt benen där vi ligger i soffan och kikar över filtkanten på någon lagom serie på tv:n.
Ganska najs har vi det :)
Liksom.
måndag 31 oktober 2011
lördag 29 oktober 2011
och bara för att
jag har femtontusen saker att hinna göra innan jobb så lockar inget annat än skogen i dag.
Lättprioriterat ändå - knappast så länge till det är svampskogsväder. Bara att skjuta upp allt annat.
Men kidsen får jag knappast med mig i dag, de har lessnat på svampplockning *S*
Lättprioriterat ändå - knappast så länge till det är svampskogsväder. Bara att skjuta upp allt annat.
Men kidsen får jag knappast med mig i dag, de har lessnat på svampplockning *S*
Kärlek
Hörde häromdagen om en mamma som valt att inte ha sina barn hos sig. Som valt att dra iväg och satsa på sig själv, sitt "nya" liv och sina egna behov.
Som lämnat ansvaret för sina barn helt och hållet på pappan.
Min övertygelse är att trasigheten (för en människa som kan göra så är inte hel) beror på brist på kärlek. Har man inte fått kärlek kan man inte ge den vidare heller.
Ändå - jag vet människor som verkligen inte haft det lätt men som ändå kan känna och förmedla kärlek. (Ja - även till andra än sig själva eller dem som de får egna vinster av att "älska")
Även om vi i viss mån är "offer" för vår egen bakgrund så är vi inte maktlösa sådana. Vi KAN ta ansvar och kliva ur offerrollen. Undvika att ge kärlekslösheten eller trasigheterna vidare.
Vi KAN.
På något sätt ger kärleken oss förmågan att sätta andras behov framom våra egna. Förmågan att tycka om andra så mycket för deras egen skull (utan medveten eller omedveten tanke på egen vinning). Förmågan att vänta med sitt för att finnas för andra.
Förmågan att avstå til förmån för.
Förmågan att sätta en annan människa framom oss själva.
Man ska inte pruta bort sig själv för en annan människa. Men när det kommer till ens egna barn måste man faktiskt kunna sätta deras behov, deras väl och ve, framom egna behov. Under den period i livet de behöver föräldraskapet NÄR de behöver det.
För att förmedla "DU är det viktigaste i mitt liv och jag älskar dig villkorslöst".
Det är en av förälderns uppgifter för att hjälpa barnet att bli en älskande individ som kan känna uppleva och förmedla kärlek.
Helt enkelt för att han / hon FÅTT det.
Jag tycker synd om de föräldrar som inte kan bättre än att lämna bort ansvaret för sina barn, som inte kan förmedla att barnet är ovillkorligt älskat.
Som människa har den föräldern en brist att leva med som inte kan vara lätt. Ett sådant hål att bära omkring på. Ofyllbart.
Trots mina ibland konstiga mammaformer så njuter jag i dag av vetskapen att mina barn vet att de är älskade, de vet att de är det viktigaste i livet för mig och de vet att jag väljer dem. Inte av behovet att uppoffra mig eller vara nåtslags duktig hjältemamma, utan för att jag tycker om dem, för att jag bryr mig om dem och för att jag älskar dem och faktiskt vill vara delaktig i deras liv.
På grund av kärleken till mina barn.
Gode gud, ska du bara lyssna på ETT KFT så låt varje förälder få i alla fall en skvätt förmåga att sätta sina barn framom sig själva / sina egna behov.
Det skulle göra så mycket gott.
Som lämnat ansvaret för sina barn helt och hållet på pappan.
Min övertygelse är att trasigheten (för en människa som kan göra så är inte hel) beror på brist på kärlek. Har man inte fått kärlek kan man inte ge den vidare heller.
Ändå - jag vet människor som verkligen inte haft det lätt men som ändå kan känna och förmedla kärlek. (Ja - även till andra än sig själva eller dem som de får egna vinster av att "älska")
Även om vi i viss mån är "offer" för vår egen bakgrund så är vi inte maktlösa sådana. Vi KAN ta ansvar och kliva ur offerrollen. Undvika att ge kärlekslösheten eller trasigheterna vidare.
Vi KAN.
På något sätt ger kärleken oss förmågan att sätta andras behov framom våra egna. Förmågan att tycka om andra så mycket för deras egen skull (utan medveten eller omedveten tanke på egen vinning). Förmågan att vänta med sitt för att finnas för andra.
Förmågan att avstå til förmån för.
Förmågan att sätta en annan människa framom oss själva.
Man ska inte pruta bort sig själv för en annan människa. Men när det kommer till ens egna barn måste man faktiskt kunna sätta deras behov, deras väl och ve, framom egna behov. Under den period i livet de behöver föräldraskapet NÄR de behöver det.
För att förmedla "DU är det viktigaste i mitt liv och jag älskar dig villkorslöst".
Det är en av förälderns uppgifter för att hjälpa barnet att bli en älskande individ som kan känna uppleva och förmedla kärlek.
Helt enkelt för att han / hon FÅTT det.
Jag tycker synd om de föräldrar som inte kan bättre än att lämna bort ansvaret för sina barn, som inte kan förmedla att barnet är ovillkorligt älskat.
Som människa har den föräldern en brist att leva med som inte kan vara lätt. Ett sådant hål att bära omkring på. Ofyllbart.
Trots mina ibland konstiga mammaformer så njuter jag i dag av vetskapen att mina barn vet att de är älskade, de vet att de är det viktigaste i livet för mig och de vet att jag väljer dem. Inte av behovet att uppoffra mig eller vara nåtslags duktig hjältemamma, utan för att jag tycker om dem, för att jag bryr mig om dem och för att jag älskar dem och faktiskt vill vara delaktig i deras liv.
På grund av kärleken till mina barn.
Gode gud, ska du bara lyssna på ETT KFT så låt varje förälder få i alla fall en skvätt förmåga att sätta sina barn framom sig själva / sina egna behov.
Det skulle göra så mycket gott.
fredag 28 oktober 2011
Hälsa - en klassfråga?
Gardasil heter ett (relativt) nytt vaccin som ges till unga kvinnor i förebyggande syfte, det minskar riskerna för livmoderhalscancer senare i livet.
Gardasil ska ges i tre omgångar. Vardera dosen kostar 158 euro.
Oops.
Som ensam förälder tror jag de flesta av er förstår att man inte har råd. Visst har man underhåll och barnbidrag, men de är uträknade på kostnaderna som föranleds av boende, mat, fritidsintressen, kläder osv.... Där är det inte inräknat vaccinationer som går lös på närmare 500 euro.
500 euro liksom, det är MYCKET pengar även i de familjer där man är två inkomsttagare som delar på hyror, elräkningar, matkostnader osv...
För en tjej i 16-års åldern finns heller inget studiebidrag att hämta. Gymnasiet kostar inte, men böcker, miniräknare och annat material är DYRT.
Det är horribelt att ett vaccin som kan visa sig vara livsviktigt får vara så dyrt att inte alla har möjlighet att ta det.
Kidsen fick påfyllningar av TBE-vaccinet för ett tag sedan, då varslade hälsosystern om att det var "dyrt" och jag vill minnas att det kostade runt 30-40 euro. I går höll jag på att storkna när jag skulle lösa ut Gardasil och det kostade 158 (!!!) euro. För EN dos.
Ska det få vara så att det är beroende av föräldrarnas ekonomiska situation om man har möjlighet att få ett vaccin som kan rädda liv?
Ska det få vara så att hälsa blir en klassfråga?
Jag är arg. Inte minst på försäkringsbolaget som (trots att Gardasil är receptbelagt och läkarordinerat) vägrar ersätta kostnaderna för det. "Det tillhör undantagen".
Ja jag misstänker att alla dyrare mediciner placerats i undantagsgruppen.
Ni som har tjejer i nian - se till att de får sitt Gardasil. ÅHS har tydligen köpt in och ger till alla nior i år. Missa inte det tillfället.
Gardasil ska ges i tre omgångar. Vardera dosen kostar 158 euro.
Oops.
Som ensam förälder tror jag de flesta av er förstår att man inte har råd. Visst har man underhåll och barnbidrag, men de är uträknade på kostnaderna som föranleds av boende, mat, fritidsintressen, kläder osv.... Där är det inte inräknat vaccinationer som går lös på närmare 500 euro.
500 euro liksom, det är MYCKET pengar även i de familjer där man är två inkomsttagare som delar på hyror, elräkningar, matkostnader osv...
För en tjej i 16-års åldern finns heller inget studiebidrag att hämta. Gymnasiet kostar inte, men böcker, miniräknare och annat material är DYRT.
Det är horribelt att ett vaccin som kan visa sig vara livsviktigt får vara så dyrt att inte alla har möjlighet att ta det.
Kidsen fick påfyllningar av TBE-vaccinet för ett tag sedan, då varslade hälsosystern om att det var "dyrt" och jag vill minnas att det kostade runt 30-40 euro. I går höll jag på att storkna när jag skulle lösa ut Gardasil och det kostade 158 (!!!) euro. För EN dos.
Ska det få vara så att det är beroende av föräldrarnas ekonomiska situation om man har möjlighet att få ett vaccin som kan rädda liv?
Ska det få vara så att hälsa blir en klassfråga?
Jag är arg. Inte minst på försäkringsbolaget som (trots att Gardasil är receptbelagt och läkarordinerat) vägrar ersätta kostnaderna för det. "Det tillhör undantagen".
Ja jag misstänker att alla dyrare mediciner placerats i undantagsgruppen.
Ni som har tjejer i nian - se till att de får sitt Gardasil. ÅHS har tydligen köpt in och ger till alla nior i år. Missa inte det tillfället.
torsdag 27 oktober 2011
Vardagsverklighet
Alla ska upp i tid. Alla ska hinna i badrummet. Alla ska hinna få frukost i sig.
Den ena mer trött än den andra.
Larm- och snoozeljud i varje hörn av huset.
Köksbordet belamrat med assietter med äggkoppar äggskal och smulor. Kletiga skålar med yoghurt och müslirester. En torr ostkant glömd på bordet.
Labb-besök för provtagning. Läkartider att boka, kolla och hålla telefontider. Bokningar av annat beställningar av grejer nerplitandet av inköpslista *komihågkomihåg*
Hämtning av sprängla och turbolunch i lugn och ro för att inte öka stressen. Handla och tillbaks med sprängla. tvätta sortera tvätt städa röja undan.
Borde boka elektriker, tandläkartid och verkstad.
Fixa middag och trixa in mellan olika tider "att passa". Träningar och annat. Skjutsningar och hämtningar.
Borde byta däck och VILL
ut i skogen.
Gudskelov regnar det så slipper den längtan irritera hela denna lååååååånga lediga (?) dag.
Den ena mer trött än den andra.
Larm- och snoozeljud i varje hörn av huset.
Köksbordet belamrat med assietter med äggkoppar äggskal och smulor. Kletiga skålar med yoghurt och müslirester. En torr ostkant glömd på bordet.
Labb-besök för provtagning. Läkartider att boka, kolla och hålla telefontider. Bokningar av annat beställningar av grejer nerplitandet av inköpslista *komihågkomihåg*
Hämtning av sprängla och turbolunch i lugn och ro för att inte öka stressen. Handla och tillbaks med sprängla. tvätta sortera tvätt städa röja undan.
Borde boka elektriker, tandläkartid och verkstad.
Fixa middag och trixa in mellan olika tider "att passa". Träningar och annat. Skjutsningar och hämtningar.
Borde byta däck och VILL
ut i skogen.
Gudskelov regnar det så slipper den längtan irritera hela denna lååååååånga lediga (?) dag.
onsdag 26 oktober 2011
Bara ifallomatt
så kan det vara bra att veta att det här inte handlar om dig.
Det handlar om MIG.
Det mesta gör ju det. Precis som DU är huvudperson i DITT liv så är JAG det i MITT.
Jag förstår att det blir knepigt när du tror att allt jag skriver handlar om dig, för det är ju MIG det handlar om.
JAG. Liksom.
JAG har letat mysteriet i dag.
En del småmysterier hittade jag. Men det stora rann mellan mina fingrar.
Jag tror det ligger i skogen och väntar in mig.
Jag hoppas det :)
Det som är ett ruuli ruuli mysterium eller ett spännande äventyr för mig kan vara ett orosmoment för dig. Det som är ett nästankissapåsigroligt skämt för mig kan vara skrämmande och fotfästesundansparkande för dig.
Så onödigt.
Att vi inte är mer synkade, vi människor.
Det handlar om MIG.
Det mesta gör ju det. Precis som DU är huvudperson i DITT liv så är JAG det i MITT.
Jag förstår att det blir knepigt när du tror att allt jag skriver handlar om dig, för det är ju MIG det handlar om.
JAG. Liksom.
JAG har letat mysteriet i dag.
En del småmysterier hittade jag. Men det stora rann mellan mina fingrar.
Jag tror det ligger i skogen och väntar in mig.
Jag hoppas det :)
Det som är ett ruuli ruuli mysterium eller ett spännande äventyr för mig kan vara ett orosmoment för dig. Det som är ett nästankissapåsigroligt skämt för mig kan vara skrämmande och fotfästesundansparkande för dig.
Så onödigt.
Att vi inte är mer synkade, vi människor.
Småsmå
Småsmå roligheter
Småsmå glädjeämnen
Småsmå kärlekar
Småsmå lyckor
De små små stunderna är inte att förakta. Det är de som tillsammans blir en helhet.
I dag är jag lite splittrad. Livet utanför knackar på och stör litegrann, men egentligen stör det bara med andra roligheter.
I kväll får jag landa där jag hör hemma igen. Och då får jag samla mig och skapa småsmå stunder.
Som det ska vara.
Låt dem inte rinna er mellan fingrarna, stunderna...
Småsmå glädjeämnen
Småsmå kärlekar
Småsmå lyckor
De små små stunderna är inte att förakta. Det är de som tillsammans blir en helhet.
I dag är jag lite splittrad. Livet utanför knackar på och stör litegrann, men egentligen stör det bara med andra roligheter.
I kväll får jag landa där jag hör hemma igen. Och då får jag samla mig och skapa småsmå stunder.
Som det ska vara.
Låt dem inte rinna er mellan fingrarna, stunderna...
tisdag 25 oktober 2011
Tumblin´....
Tumblin´today.
Tumblin´weed.... :)
Oinbjuden
Oönskad
Ovänlig
Jag gillar de flesta människor
De jag inte gillar kan jag ändå oftast acceptera
Men OM jag inte gillar
OM jag inte vill acceptera eller ge tillträde till mitt liv
Så förväntar jag mig respekt när jag säger
"Tack men nejtack, jag vill inte ha någon relation överhuvudtaget med dig".
Världen är full av människor så försök med någon annan :)
Tumblin´weed.... :)
Oinbjuden
Oönskad
Ovänlig
Jag gillar de flesta människor
De jag inte gillar kan jag ändå oftast acceptera
Men OM jag inte gillar
OM jag inte vill acceptera eller ge tillträde till mitt liv
Så förväntar jag mig respekt när jag säger
"Tack men nejtack, jag vill inte ha någon relation överhuvudtaget med dig".
Världen är full av människor så försök med någon annan :)
söndag 23 oktober 2011
Höstdag, familjeliv och svamp igen.
Vi åkte ut till stugan i dag, med mamma och pappa och Wissevofsen :)
Lite sorgligt är det att åka ut till en vinterförberedd sommarstuga. Liksom som om man stoppat tiden i väntan på nästa säsong. Som om allt står stilla där.
Det blir lite vemodigt liksom.
Vi fikade där i alla fall, i solen. Kollade äpplena, mårdhundsbajset (isch) och bassängen. Flyttade lite simleksaker. Jisses så länge sedan det var sommar. Spränglan längtar efter snö och vinter, men jag är inte redo att lämna solen och värmen långt bakom mig. Inte än.
På väg hem kunde vi inte låta bli att stanna till och plocka lite svamp. Igen. Stora fina trattisar. Hur mycket som helst. Snabbt fylldes korgar och påsar. Lite nu och då tappade jag svampblicken men fick genast hjälp av någon av kidsen eller jycken. Han kan den jycken. Men han börjar lessna.
Jag gillar när mamma och pappa kommer till oss på middag. Voffs ska ha sin vattenskål och matpyts nästan snabbare än han hinner in. Köket blir fullt med liv. Middagen avslutas inte sällan med lite läx- eller provförhör och senaste tiden har köksbordet varit svamprensningsbord medan middagen färdigställs. Jämsides med matkastruller och stekpannor som fixar middagen puttrar svampförvällningen igång.
Hösten har sin klara charm. Men ändå.... Jag är inte färdig med solen. Inte alls.
Lite sorgligt är det att åka ut till en vinterförberedd sommarstuga. Liksom som om man stoppat tiden i väntan på nästa säsong. Som om allt står stilla där.
Det blir lite vemodigt liksom.
Vi fikade där i alla fall, i solen. Kollade äpplena, mårdhundsbajset (isch) och bassängen. Flyttade lite simleksaker. Jisses så länge sedan det var sommar. Spränglan längtar efter snö och vinter, men jag är inte redo att lämna solen och värmen långt bakom mig. Inte än.
På väg hem kunde vi inte låta bli att stanna till och plocka lite svamp. Igen. Stora fina trattisar. Hur mycket som helst. Snabbt fylldes korgar och påsar. Lite nu och då tappade jag svampblicken men fick genast hjälp av någon av kidsen eller jycken. Han kan den jycken. Men han börjar lessna.
Jag gillar när mamma och pappa kommer till oss på middag. Voffs ska ha sin vattenskål och matpyts nästan snabbare än han hinner in. Köket blir fullt med liv. Middagen avslutas inte sällan med lite läx- eller provförhör och senaste tiden har köksbordet varit svamprensningsbord medan middagen färdigställs. Jämsides med matkastruller och stekpannor som fixar middagen puttrar svampförvällningen igång.
Hösten har sin klara charm. Men ändå.... Jag är inte färdig med solen. Inte alls.
Vart man sig i världen vänder...
..så står det någon där som inte står för vem de är.
Typ.
Vi var ut en mikrosväng i går. Hann knappt in på Park så var vi "där" igen.
Upptagna män som luftar sig utan sina kvinnor.
Som gärna "smakar" lite på andra kvinnor.
Herregud. Så trött jag blir.
Ungefär lika trött som när jag blir anklagad för saker som inte äger någon grund öht.
Tänk dig om någon sade / skrev till dig att typ; "du tjafsade med mig hela juli månad varenda dag, 24/7 var du på mig som en terrier..."
Du blir förvånad och undrar VAD du skulle ha varit på människan för, kommer inte på nåt, tänker lite till och kommer på att du var ju faktiskt inte ens i landet i juli månad. Typ.
Lika trött blir jag när man inte kan lita på folk i servicebranschen. Om jag ger en femtiolapp eller hundring till bartendern eller taxichaffisen eller någon annan i utelivssammanhang, när ja gkanske druckit lite vin, kanske man är fler i sällskapet, det kanske är lite uppsluppet, rörig stämning, trångt vid bardisken eller nojsigt i taxin, då vill jag lita på att serviceproducenten har full koll på vad jag ska få tillbaks och att jag får det. Liksom.
Ganska trött blir jag också på sunkstanken av rökarna när man går ut. Herregud, så där har jag gått omkring och luktat. :/
Och vid tanken på att byta däck blir jag ytterligare liten skvätt trött. Men det är en övergående trötthet :)
Ska pigga i mig lite i dag tror jag. Skaka trötthetarna av mig. Sådeså.
Typ.
Vi var ut en mikrosväng i går. Hann knappt in på Park så var vi "där" igen.
Upptagna män som luftar sig utan sina kvinnor.
Som gärna "smakar" lite på andra kvinnor.
Herregud. Så trött jag blir.
Ungefär lika trött som när jag blir anklagad för saker som inte äger någon grund öht.
Tänk dig om någon sade / skrev till dig att typ; "du tjafsade med mig hela juli månad varenda dag, 24/7 var du på mig som en terrier..."
Du blir förvånad och undrar VAD du skulle ha varit på människan för, kommer inte på nåt, tänker lite till och kommer på att du var ju faktiskt inte ens i landet i juli månad. Typ.
Lika trött blir jag när man inte kan lita på folk i servicebranschen. Om jag ger en femtiolapp eller hundring till bartendern eller taxichaffisen eller någon annan i utelivssammanhang, när ja gkanske druckit lite vin, kanske man är fler i sällskapet, det kanske är lite uppsluppet, rörig stämning, trångt vid bardisken eller nojsigt i taxin, då vill jag lita på att serviceproducenten har full koll på vad jag ska få tillbaks och att jag får det. Liksom.
Ganska trött blir jag också på sunkstanken av rökarna när man går ut. Herregud, så där har jag gått omkring och luktat. :/
Och vid tanken på att byta däck blir jag ytterligare liten skvätt trött. Men det är en övergående trötthet :)
Ska pigga i mig lite i dag tror jag. Skaka trötthetarna av mig. Sådeså.
lördag 22 oktober 2011
anonymitet - eller not.
Bakom anonymitetens skydd kan man röra sig fritt och spionera i cybervärlden.
Kan man ju tro i alla fall.
Klart är att cybern kryllar av anonyma och "Cissi" eller "Sirianne" (haha - liksom)
eller andra undercovertyper.
Hej hej hemskt mycket hej på DEJ.
Jag tycker du ska stå för det du gör. Stå för att du var här och åt middag med oss, stå för det i stället för att bete dig som en skithög för att någon annan ska hållas vid gott mod. Stå för att du inte har stake eller ryggrad nog att vara uppriktig och ärlig åt någondera hållet.
Stå för att du tröttnat på din partner och vill vidare, stå för det och bryt upp eller ge din partner samma frihet innan du stöter hejvilt på människor omkring dig.
Stå för att du inte mår bra och sök hjälp i stället för att låta hela familjen dras ner i ditt elände.
Stå för den du är helt enkelt. Och det du gör. Det du inte kan stå för ska du heller inte göra.
Vare sig anonymt eller i ditt eget namn. Stå för det - vem du än är och vad du än gör.
Kan man ju tro i alla fall.
Klart är att cybern kryllar av anonyma och "Cissi" eller "Sirianne" (haha - liksom)
eller andra undercovertyper.
Hej hej hemskt mycket hej på DEJ.
Jag tycker du ska stå för det du gör. Stå för att du var här och åt middag med oss, stå för det i stället för att bete dig som en skithög för att någon annan ska hållas vid gott mod. Stå för att du inte har stake eller ryggrad nog att vara uppriktig och ärlig åt någondera hållet.
Stå för att du tröttnat på din partner och vill vidare, stå för det och bryt upp eller ge din partner samma frihet innan du stöter hejvilt på människor omkring dig.
Stå för att du inte mår bra och sök hjälp i stället för att låta hela familjen dras ner i ditt elände.
Stå för den du är helt enkelt. Och det du gör. Det du inte kan stå för ska du heller inte göra.
Vare sig anonymt eller i ditt eget namn. Stå för det - vem du än är och vad du än gör.
fredag 21 oktober 2011
Puls
Redan en dags ledighet kan sänka pulsen om man hittar rätt luft att andas. Att knata runt i skogen och plocka svamp ÄR en jordande aktivitet.
Dag ett av fyra lediga dagar drog jag med Ingela ut i svampskogen med svamphunden Wisse. Wisse hittar faktiskt svamp, helt otroligt :)
(Jo - Ingela och jag också, men DET är inte lika otroligt)
Handla lite, rensa svamp trixa med skrivare och fixa spretig middag (vad sägs om korv, köttbullar, klyftpotatis och svamp- och jordärtskockssoppa?*S*)
Baka Rimbobullar och kolla Robinson framför sprakande brasa och somna framför någon spännande ny serie på tv för att ögonen inte orkar längre.
Najs :)
En dag av fyra. Gör mig redo för dag två. Svampskog i dag igen, man måste passa på medan vädret är så fint :) Och man måste ta tillvara på tillfällena att sänka pulsen.
Ha en fin höstdag och ta hand om er själva och varandra
Dag ett av fyra lediga dagar drog jag med Ingela ut i svampskogen med svamphunden Wisse. Wisse hittar faktiskt svamp, helt otroligt :)
(Jo - Ingela och jag också, men DET är inte lika otroligt)
Handla lite, rensa svamp trixa med skrivare och fixa spretig middag (vad sägs om korv, köttbullar, klyftpotatis och svamp- och jordärtskockssoppa?*S*)
Baka Rimbobullar och kolla Robinson framför sprakande brasa och somna framför någon spännande ny serie på tv för att ögonen inte orkar längre.
Najs :)
En dag av fyra. Gör mig redo för dag två. Svampskog i dag igen, man måste passa på medan vädret är så fint :) Och man måste ta tillvara på tillfällena att sänka pulsen.
Ha en fin höstdag och ta hand om er själva och varandra
tisdag 18 oktober 2011
Dumheter om barn
"Klart att jag har tagit i henne, hon måste ju veta vem som bestämmer!" (Eller är det vem som är starkare hon måste veta?)
"Barn ska vara glada att de får vara med, de ska inte störa de vuxna och de får se till att hålla sig undan, de vuxna ska inte behöva anpassa sitt beteende efter barnen" (Bekvämt sätt att rättfärdiga allehanda fylleslag där barnen blivit skräckslagna och inte fått en blund i ögonen på hela natten eller?)
"Den som är äldre bestämmer och barnen ska inte ifrågasätta" (Varför får de inte ifrågasätta och ta chansen att förstå varför eller hur den vuxna tänkte? För att den vuxna inte kan motivera sitt korkade beslut eller?)
Ibland kan man explodera av ilska inombords. Ibland kan man undra så det slår gnistor i hjärnvindlingarna hur i he***te människan tänker. Ibland kan man få lust att trycka in ett äpple eller annat valfritt lämpligt objekt i munnen på den som uttalat sig så det inte får plats med fler läten ur den munnen.
Och ibland tittar mitt allra mest aggressiva intoleranta jag fram. Som gubben ur lådan. Och himmel så skönt det är att inte alltid försöka sig på att förstå och förlåta och tänka att "var och en gör så gott han kan utifrån de förutsättningar han har".
Jag skiter i förutsättningarna. I dag i alla fall :)
"Barn ska vara glada att de får vara med, de ska inte störa de vuxna och de får se till att hålla sig undan, de vuxna ska inte behöva anpassa sitt beteende efter barnen" (Bekvämt sätt att rättfärdiga allehanda fylleslag där barnen blivit skräckslagna och inte fått en blund i ögonen på hela natten eller?)
"Den som är äldre bestämmer och barnen ska inte ifrågasätta" (Varför får de inte ifrågasätta och ta chansen att förstå varför eller hur den vuxna tänkte? För att den vuxna inte kan motivera sitt korkade beslut eller?)
Ibland kan man explodera av ilska inombords. Ibland kan man undra så det slår gnistor i hjärnvindlingarna hur i he***te människan tänker. Ibland kan man få lust att trycka in ett äpple eller annat valfritt lämpligt objekt i munnen på den som uttalat sig så det inte får plats med fler läten ur den munnen.
Och ibland tittar mitt allra mest aggressiva intoleranta jag fram. Som gubben ur lådan. Och himmel så skönt det är att inte alltid försöka sig på att förstå och förlåta och tänka att "var och en gör så gott han kan utifrån de förutsättningar han har".
Jag skiter i förutsättningarna. I dag i alla fall :)
Medalj eller soffa går bra... :)
Jag tycker att jag borde ha medalj ellernåt. (Fast det går lika bra med ny soffa)
I tre dagar har jag varit så gott som däckad. Hög feber och en kroppsvärk som gjort det onödigt jobbigt att existera. Ändå har jag fixat middagar och födelsedagsfirande. Och släpat mig iväg och röstat. På en kvinna. Ni andra kvinnor, som inte röstade på en kvinna, kan ta en titt på lagtingets sammansättning och jämlikheten gällande lönesättning i samhället och representationen på högre poster och fundera NOGA över varför ni inte röstade på en kvinna.
Det fanns gott om kompententa intelligenta engagerade kvinnor bland årets kandidater.
Jag har alltså gjort mitt. Fått vardagen (OCH helgen) att flyta på, trots min krasslighet.
Måste man så måste man.
Jag var kanske inte den piggaste och mest alerta på födelsedagskaffet.
Bara två av tre middagar var hemlagade från scratch, söndagsmiddagen blev hämtmat (men det var faktiskt vad födelsedagsbarnet önskat redan innan jag blev sjuk)
Men jag har fixat det, jag försökte, och jag gjorde mitt bästa!
Jag tycker att jag och alla andra ensammammor som fixar allt (oavsett om vi är friska eller sjuka, lediga eller jobbar, trötta eller pigga) borde få medalj.
Faktiskt.
Herregud om en pappa är ensampappa så är folk redo att nominera honom för nobelpriset allraminst, redan innan han gjort nåt annat än bara varit pappa liksom. Innan han fixat mat och städ och läxläsning och handlande. Om han DESSUTOM jobbar heltid så kommer genast allehanda mammor och kvarterets bussiga duktiga kvinnor sättandes med färdiglagad mat som han kan servera sina stackars barn den duktiga pappan. HERREGUD han är ju så duktig och kan ju inte förväntas fixa ALLT heller???
Mamman i motsvarande situation, får hon samma hjälp? Per automatik?
Faktum är att mannen inte ens behöver vara ensampappa för att kvinnorna ska komma till undsättning. Det kan räcka med att hans kvinna (oavsett om det är barnens mamma eller inte) är bortrest. Då kommer (oftast hans mamma men det kan också vara någon annan kvinna) sättandes och hjälper med städning och handlande och barnpassning och matlagning.
"Han är ju ensam nu när hon är borta".
Eh?
Jaja. Naturligtvis gäller det inte alla och inte alltid. Men mycket oftare för en man än för en kvinna :)
Och jag vill INTE ha sådan "undsättning", det räcker bra med medalj eller soffa faktiskt :)
I tre dagar har jag varit så gott som däckad. Hög feber och en kroppsvärk som gjort det onödigt jobbigt att existera. Ändå har jag fixat middagar och födelsedagsfirande. Och släpat mig iväg och röstat. På en kvinna. Ni andra kvinnor, som inte röstade på en kvinna, kan ta en titt på lagtingets sammansättning och jämlikheten gällande lönesättning i samhället och representationen på högre poster och fundera NOGA över varför ni inte röstade på en kvinna.
Det fanns gott om kompententa intelligenta engagerade kvinnor bland årets kandidater.
Jag har alltså gjort mitt. Fått vardagen (OCH helgen) att flyta på, trots min krasslighet.
Måste man så måste man.
Jag var kanske inte den piggaste och mest alerta på födelsedagskaffet.
Bara två av tre middagar var hemlagade från scratch, söndagsmiddagen blev hämtmat (men det var faktiskt vad födelsedagsbarnet önskat redan innan jag blev sjuk)
Men jag har fixat det, jag försökte, och jag gjorde mitt bästa!
Jag tycker att jag och alla andra ensammammor som fixar allt (oavsett om vi är friska eller sjuka, lediga eller jobbar, trötta eller pigga) borde få medalj.
Faktiskt.
Herregud om en pappa är ensampappa så är folk redo att nominera honom för nobelpriset allraminst, redan innan han gjort nåt annat än bara varit pappa liksom. Innan han fixat mat och städ och läxläsning och handlande. Om han DESSUTOM jobbar heltid så kommer genast allehanda mammor och kvarterets bussiga duktiga kvinnor sättandes med färdiglagad mat som han kan servera sina stackars barn den duktiga pappan. HERREGUD han är ju så duktig och kan ju inte förväntas fixa ALLT heller???
Mamman i motsvarande situation, får hon samma hjälp? Per automatik?
Faktum är att mannen inte ens behöver vara ensampappa för att kvinnorna ska komma till undsättning. Det kan räcka med att hans kvinna (oavsett om det är barnens mamma eller inte) är bortrest. Då kommer (oftast hans mamma men det kan också vara någon annan kvinna) sättandes och hjälper med städning och handlande och barnpassning och matlagning.
"Han är ju ensam nu när hon är borta".
Eh?
Jaja. Naturligtvis gäller det inte alla och inte alltid. Men mycket oftare för en man än för en kvinna :)
Och jag vill INTE ha sådan "undsättning", det räcker bra med medalj eller soffa faktiskt :)
måndag 17 oktober 2011
en liten stund att frysa och bevara
En liten stund. Nu.
Tagen ur livet precis nu.
Spränglan sitter och sjunger på en vacker melodi några meter ifrån mig vid sin dator.
Sonen ropar från vardagsrummet "kommer ni då?"
På diskbänken står matresterna och väntar på att ha svalnat nog för att stuvas in i kylskåpet.
Min säng är obäddad.
Jag är oborstad.
Ljusen måste bytas ut på vardagsrumsbordet och vi borde antagligen fylla på veden.
Kaffet är klart och ute är det mörkt.
Snart kommer vi att ligga i sofforna djupt nerbäddade och kolla någon av serierna vi ser tillsammans. Kidsen alltså, kommer att ligga nerbäddade. Det är min tur att ha fåtöljen och fotpallen. Det går att bädda ner sig där också :)
Den här stunden är lik många andra stunder hos oss. Stunder som liksom formar det som är en del av våra liv. Av vår vardag. Av vårt fungerande tillsammans. Av vår familjetrivsel. Stunder jag önskar att jag kunde frysa och spara för kommande behov. Återuppleva. Inte bara i minnet utan med alla sinnen. Doften av maten i köket, ljudet av sonens kommenterande medan han plockade ut svamparna ur såsen han själv önskat. Ljudet av spränglans sång. Värmen från brasan och gemenskapstystnaden till serien, eller de gemensamma fnissen eller någons halvhysteriska skratt :)
Jag njuter. Trots att jag är sjuk och trött och har ont. Jag njuter av våra kvällar tillsammans.
Jag önskar mig verkligen verkligen en soffa som kan byggas ihop så vi alla tre kan ligga i soffan och kolla tv. Jag önskar mig också verkligen verkligen torktumlare. Och ny tvättmaskin.
Kanske ska skicka önskelistor till tomten i år, vi önskar alla tre så mycket att vi verkligen behöver tro på honom om vi ska ha en chans... :)
Så önskar jag verkligen att jag inte behövde jobba på julaftonen. Det är inte roligt att åka hemifrån och lämna barnen på julaftonen. Inte.
Men nu ska jag ta vara på den här stunden som inte är frys- eller bevarbar. Bara upplevbar. Fast det är inte så "bara", det är ju faktiskt det bästa :)
Tagen ur livet precis nu.
Spränglan sitter och sjunger på en vacker melodi några meter ifrån mig vid sin dator.
Sonen ropar från vardagsrummet "kommer ni då?"
På diskbänken står matresterna och väntar på att ha svalnat nog för att stuvas in i kylskåpet.
Min säng är obäddad.
Jag är oborstad.
Ljusen måste bytas ut på vardagsrumsbordet och vi borde antagligen fylla på veden.
Kaffet är klart och ute är det mörkt.
Snart kommer vi att ligga i sofforna djupt nerbäddade och kolla någon av serierna vi ser tillsammans. Kidsen alltså, kommer att ligga nerbäddade. Det är min tur att ha fåtöljen och fotpallen. Det går att bädda ner sig där också :)
Den här stunden är lik många andra stunder hos oss. Stunder som liksom formar det som är en del av våra liv. Av vår vardag. Av vårt fungerande tillsammans. Av vår familjetrivsel. Stunder jag önskar att jag kunde frysa och spara för kommande behov. Återuppleva. Inte bara i minnet utan med alla sinnen. Doften av maten i köket, ljudet av sonens kommenterande medan han plockade ut svamparna ur såsen han själv önskat. Ljudet av spränglans sång. Värmen från brasan och gemenskapstystnaden till serien, eller de gemensamma fnissen eller någons halvhysteriska skratt :)
Jag njuter. Trots att jag är sjuk och trött och har ont. Jag njuter av våra kvällar tillsammans.
Jag önskar mig verkligen verkligen en soffa som kan byggas ihop så vi alla tre kan ligga i soffan och kolla tv. Jag önskar mig också verkligen verkligen torktumlare. Och ny tvättmaskin.
Kanske ska skicka önskelistor till tomten i år, vi önskar alla tre så mycket att vi verkligen behöver tro på honom om vi ska ha en chans... :)
Så önskar jag verkligen att jag inte behövde jobba på julaftonen. Det är inte roligt att åka hemifrån och lämna barnen på julaftonen. Inte.
Men nu ska jag ta vara på den här stunden som inte är frys- eller bevarbar. Bara upplevbar. Fast det är inte så "bara", det är ju faktiskt det bästa :)
Jaha
Hade tänkt fixa en lammgryta till mig själv i dag. Trodde att jag skulle bli ensam till middag. Egentligen skulle jag ju ha jobbat men är inte alls i skick ännu, den här febern och kroppsvärken måste jag nog få utredd tror jag. Undrar om svampskogarnas alla fästingbett har lämnat långvariga spår.
Hursom, det här med planerandet håller sällan, plötsligt får jag veta att jag ska ha middag för oss alla tre i alla fall. TUR att mamma och pappa är så snälla och åker och handlar åt en sjukling som sitter med kall nästipp i pyamas och fleecesockor och inte ens borstat håret. Som ensam om ansvaret är man ibland pinsamt beroende av hjälp. Jag är inte helt feberfri än men måste turbotillfriskna för vi har inte så jättestor vikarietillgång precis. På jobbet finns massor som måste tas itu med men alltför lite tid för det så även utan min sjukfrånvaro hade jag haft problem att få allt att löpa. Nu har jag fullt sjå att INTE gräma mig över det och grubbla över hur f*n jag ska hinna få allt gjort när jag ska satsa krafter på att bli frisk.
Att ha en sådan arbetssituation att man inte ens kan släppa det när man är ledig, eller sjuk, är en varningssignal.
Mina egna varningssignaler blinkar hejvilt på flera fronter för tillfället. De områdena är inte mitt ansvar men jag drabbas när det löper amok i vindlingarna.
På onsdag kommer Ingela. Det ska faktiskt bli kulis och jag hoppas jag blir pigg nog att släpa med henne ut i skogen och plocka svamp :)
Nu har jag inte tid med att dravla längre, nu måste jag inventera skåpen och frysen och trixa ihop nåt till middag.
Ha er.
Hursom, det här med planerandet håller sällan, plötsligt får jag veta att jag ska ha middag för oss alla tre i alla fall. TUR att mamma och pappa är så snälla och åker och handlar åt en sjukling som sitter med kall nästipp i pyamas och fleecesockor och inte ens borstat håret. Som ensam om ansvaret är man ibland pinsamt beroende av hjälp. Jag är inte helt feberfri än men måste turbotillfriskna för vi har inte så jättestor vikarietillgång precis. På jobbet finns massor som måste tas itu med men alltför lite tid för det så även utan min sjukfrånvaro hade jag haft problem att få allt att löpa. Nu har jag fullt sjå att INTE gräma mig över det och grubbla över hur f*n jag ska hinna få allt gjort när jag ska satsa krafter på att bli frisk.
Att ha en sådan arbetssituation att man inte ens kan släppa det när man är ledig, eller sjuk, är en varningssignal.
Mina egna varningssignaler blinkar hejvilt på flera fronter för tillfället. De områdena är inte mitt ansvar men jag drabbas när det löper amok i vindlingarna.
På onsdag kommer Ingela. Det ska faktiskt bli kulis och jag hoppas jag blir pigg nog att släpa med henne ut i skogen och plocka svamp :)
Nu har jag inte tid med att dravla längre, nu måste jag inventera skåpen och frysen och trixa ihop nåt till middag.
Ha er.
söndag 16 oktober 2011
Att få ta del av
Att få ta del av en annan människas tankar, drömmar, fantasier och önskningar är en gåva. Att få ta del av sina barns inre är ett privilegium.
Pratade med sonen om det i går, om människor som kan leva hela sina liv bedvid varandra spelandes varsitt spel med givna roller utan att ha en aning om vad den andra egentligen tänker, känner, önskar, fantiserar om, tror på och begär. Egentligen.
Vi pratade också om lögner.
Och tro.
Viktiga viktiga saker att prata med sina barn om. Hjälpa dem hitta förståelse för, men också insikten att man inte måste acceptera allt bara för att man förstår det. Man FÅR och SKA värna om sig själv, det är viktigt att sätta gränser för hur man låter andra behandla en.
Lögner är en av de saker jag har allra svårast för. Oärlighet.
Man måste faktiskt våga stå för det man gör och den man är. Och om man INTE kan stå för det, om man väljer att ljuga och gå bakom ryggen, då får man åtminstone inte kasta skit på andra för att hålla fokus från sig själv, för att hålla fokus från det man ljugit om.
Lite mer stake än så får man faktiskt lov att ha.
Pratade med sonen om det i går, om människor som kan leva hela sina liv bedvid varandra spelandes varsitt spel med givna roller utan att ha en aning om vad den andra egentligen tänker, känner, önskar, fantiserar om, tror på och begär. Egentligen.
Vi pratade också om lögner.
Och tro.
Viktiga viktiga saker att prata med sina barn om. Hjälpa dem hitta förståelse för, men också insikten att man inte måste acceptera allt bara för att man förstår det. Man FÅR och SKA värna om sig själv, det är viktigt att sätta gränser för hur man låter andra behandla en.
Lögner är en av de saker jag har allra svårast för. Oärlighet.
Man måste faktiskt våga stå för det man gör och den man är. Och om man INTE kan stå för det, om man väljer att ljuga och gå bakom ryggen, då får man åtminstone inte kasta skit på andra för att hålla fokus från sig själv, för att hålla fokus från det man ljugit om.
Lite mer stake än så får man faktiskt lov att ha.
lördag 15 oktober 2011
Val
Gör vi varje dag.
Jag har valt, för ganska många år sedan nu, att bryta upp från något jag inte mådde bra i och att gå vidare en annan väg.
Jag är inte rädd för att vara ensam, jag trivs faktiskt ganska bra som singel. Jag är bra mycket hellre singel än tillsammans med någon bara för att inte vara ensam, eller ännu värre, med någon som jag faktiskt inte mår bra av. Eller - vilket är jätteviktigt för mig, någon som inte är bra med mina barn.
Jag skulle ALDRIG vara tillsammans med någon som inte behandlar mina barn med omtanke och respekt. Det hände sig en gång att någon försökte sätta sig på barnen men han åkte ut så det visslade om det.
Val. Jag anser att vi alla är skyldiga oss själva att välja att leva så att vi kan vara de vi vill och har potential att vara. Dvs vi måste välja att leva så att vi kan släppa bitterhet och hat och välja att leva i kärlek och glädje.
Såklart är det mycket lättare än det låter. Man måste VÄLJA det varje dag och ibland slinter det.
Men man FÅR faktiskt inte projicera sin skit på andra och försöka få dem att bära det man inte själv förmår välja bort eller bearbeta. Man FÅR INTE skada.
I morgon är det val. Jag funderade länge på att ställa upp. Det slutgiltiga beslutet tog jag först dagen innan sista dagen man måste säga till. Jag avstod, inte pga ointresse eller brist på engagemang, utan pga att min familjesituation just nu inte har utrymme för politiskt engagemang.
Jag jobbar skift och helger och är redan borta för mycket från barnen. Det är inte så många år till de "behöver" mig, och de här åren med studier, tonårsfrågor, vingel och svåra val, mognadsprocessens våndor, VILL jag vara tillgänglig.
Nästa gång.
Jag kan ge mitt familjeliv fyra år till och vänta på tider med mer utrymme för mig.
När jag pratade med en sossekvinna om mina funderingar att ställa upp eller inte så hade jag främst två "aber". 1- jag kan rätt mycket om en liten del men det finns en stor del jag inte kan "tillräckligt" om. 2- Jag behöver ge mitt engagemang de här kommande åren till mina barn, känner att jag som mamma inte har rätt (eller ens lust) att åsidosätta dem (även om kidsen själva uppmanat mig att ställa upp och kandidera).
Jag tänker mycket på den respons jag fick, hon sade "Vilken MAN skulle någonsin säga så?"
Det stämmer. Män ser det inte som ett bekymmer att de kanske inte kan så mycket, och de funderar inte över om de räcker till sin familj ändå. Eller så gör de det men väljer att prioritera annorlunda.
Därför tänker jag rösta på en kvinna i år. På en kvinna med varma värderingar, mycket medmänsklighet och mycket kärlek till livet medmänniskor och sina nära.
Omtanke solidaritet och sunda kärleksfulla prioriteringar vill jag att min kandidat ska stå för. Såklart kombinerat med förnuft och ansvarstagande.
Jag känner mig trygg med mitt val i år :)
Jag har valt, för ganska många år sedan nu, att bryta upp från något jag inte mådde bra i och att gå vidare en annan väg.
Jag är inte rädd för att vara ensam, jag trivs faktiskt ganska bra som singel. Jag är bra mycket hellre singel än tillsammans med någon bara för att inte vara ensam, eller ännu värre, med någon som jag faktiskt inte mår bra av. Eller - vilket är jätteviktigt för mig, någon som inte är bra med mina barn.
Jag skulle ALDRIG vara tillsammans med någon som inte behandlar mina barn med omtanke och respekt. Det hände sig en gång att någon försökte sätta sig på barnen men han åkte ut så det visslade om det.
Val. Jag anser att vi alla är skyldiga oss själva att välja att leva så att vi kan vara de vi vill och har potential att vara. Dvs vi måste välja att leva så att vi kan släppa bitterhet och hat och välja att leva i kärlek och glädje.
Såklart är det mycket lättare än det låter. Man måste VÄLJA det varje dag och ibland slinter det.
Men man FÅR faktiskt inte projicera sin skit på andra och försöka få dem att bära det man inte själv förmår välja bort eller bearbeta. Man FÅR INTE skada.
I morgon är det val. Jag funderade länge på att ställa upp. Det slutgiltiga beslutet tog jag först dagen innan sista dagen man måste säga till. Jag avstod, inte pga ointresse eller brist på engagemang, utan pga att min familjesituation just nu inte har utrymme för politiskt engagemang.
Jag jobbar skift och helger och är redan borta för mycket från barnen. Det är inte så många år till de "behöver" mig, och de här åren med studier, tonårsfrågor, vingel och svåra val, mognadsprocessens våndor, VILL jag vara tillgänglig.
Nästa gång.
Jag kan ge mitt familjeliv fyra år till och vänta på tider med mer utrymme för mig.
När jag pratade med en sossekvinna om mina funderingar att ställa upp eller inte så hade jag främst två "aber". 1- jag kan rätt mycket om en liten del men det finns en stor del jag inte kan "tillräckligt" om. 2- Jag behöver ge mitt engagemang de här kommande åren till mina barn, känner att jag som mamma inte har rätt (eller ens lust) att åsidosätta dem (även om kidsen själva uppmanat mig att ställa upp och kandidera).
Jag tänker mycket på den respons jag fick, hon sade "Vilken MAN skulle någonsin säga så?"
Det stämmer. Män ser det inte som ett bekymmer att de kanske inte kan så mycket, och de funderar inte över om de räcker till sin familj ändå. Eller så gör de det men väljer att prioritera annorlunda.
Därför tänker jag rösta på en kvinna i år. På en kvinna med varma värderingar, mycket medmänsklighet och mycket kärlek till livet medmänniskor och sina nära.
Omtanke solidaritet och sunda kärleksfulla prioriteringar vill jag att min kandidat ska stå för. Såklart kombinerat med förnuft och ansvarstagande.
Jag känner mig trygg med mitt val i år :)
fredag 14 oktober 2011
okul
Känns inget vidare att lämna sonen ensam hemma och åka iväg på kvällsjobb.
Kidsen har höstlov och Spränglan är i Stockholm och shoppar loss med en kompis.
Sonen har inget planerat. Såklart han kan åka till mormor och morfar men...
Vanligtvis har de varandra när jag jobbar kväll. De kan antingen åka till mormor och morfar och äta middag där eller fixa ihop nåt själva hemma.
Men nu är Batuldan borta och det suger att åka på jobb och lämna.
Det har knappast gått er förbi att jag var inne på stödfamilj här för ett tag sedan.
Jag måste säga att jag starkt undrar hur det riktigt är ställt i skallen på den vuxna som vänder sig till ett barn och konstaterar att typ "mamma måste tycka du är väldigt liten eftersom hon ska ha stödfamilj".
Herregud. Endast den som själv aldrig någonsin tagit fullt ansvar för egna barn under deras uppväxt eller haft sina barn på heltid överhuvudtaget kan uttrycka sig så korkat.
Fast jag BORDE ju faktiskt inte bli förvånad längre.
Kidsen har höstlov och Spränglan är i Stockholm och shoppar loss med en kompis.
Sonen har inget planerat. Såklart han kan åka till mormor och morfar men...
Vanligtvis har de varandra när jag jobbar kväll. De kan antingen åka till mormor och morfar och äta middag där eller fixa ihop nåt själva hemma.
Men nu är Batuldan borta och det suger att åka på jobb och lämna.
Det har knappast gått er förbi att jag var inne på stödfamilj här för ett tag sedan.
Jag måste säga att jag starkt undrar hur det riktigt är ställt i skallen på den vuxna som vänder sig till ett barn och konstaterar att typ "mamma måste tycka du är väldigt liten eftersom hon ska ha stödfamilj".
Herregud. Endast den som själv aldrig någonsin tagit fullt ansvar för egna barn under deras uppväxt eller haft sina barn på heltid överhuvudtaget kan uttrycka sig så korkat.
Fast jag BORDE ju faktiskt inte bli förvånad längre.
torsdag 13 oktober 2011
Schvampåsånt. Skördar.
Schvamphunden Wisse måste också få nå´t ur kaffekorgen, men hundar dricker inte kaffe så han får vin. Ellernåt. Ur vinflaska i alla fall :) Duktig duktig vofs är han i alla fall! 
Kusligt Husliga är vi faktiskt i dag :)
I kväll tänker jag vara Husligt kuslig. Krypa långt ner i soffan med Dexter.
onsdag 12 oktober 2011
Spänningen stiger...
*gulp*
Jag som aldrig aldrig kan följa ett recept. Allraminst när det gäller fyllningen i bullarna. Och inte skriver jag upp hur jag gör / vad jag lägger i heller.
Bara att gissa och försöka återskapa.... Minns ju inte *S*
Just nu svalnar första plåten. Sonen väntar på att få provsmaka.
Och jag väntar på omdömet....
*ryysare*
YES!!! :))))))))))
Han säger att de är lika goda som sist *pustar*
Och jag tycker också att de är underbara :)
Tror nästan jag kan baka igen i morgon :)
Kusligt Huslig eller Husligt Kuslig
...det är frågan.
Förmodligen iklär jag mig Kusligthusliga rollen och sätter igång att baka rimbobullar för allt vad tygen håller (vilket urbota larvigt sätt att uttrycka sig *S*) så jag är helt ledig och fri för svampskogen i morgon. Om vädret tillåter (ännu dummare, som om vädret skulle kunna säga "nänä vänta lite nu här ska inte plockas någon svamp inte" liksom)förstås.
Städning åsånt har jag ju ändå kvar att roa mig med i morgon, lika bra att fördela sina nöjen jämnt :)
Nu ska jag hoppa i mina formlösa mjukisbyxor, don efter person liksom, ( notera hur larvigt hemfallen jag är åt såndärna knepiga uttryck åsånt i dag) och sedan slå igång mix megapol och höra samma låtar gång på gång och fråga kidsen gång på gång om samma låtar "VEM är det här?" eller "VAD heter den här låten nu igen?"
Så ska jag blanda jäst å mjölk åsånt, preciiiiiiiiiiiiis som det står i receptet. Ska jag göra. Som i receptet. Exakt. Och OM jag ändrar nåt så ändrar jag bara en liten ordningsföljd eller så, som inte har betydelse. Tex om det står "Blanda mjöl och socker" så blandar jag kanske socker och mjöl i stället :)) Finurligt va´? ;)
Man måste ta till sina överlevnadsstrategier när det kniper.
(HERREGUD SÅ TRÖTT JAG BLIR PÅ MITTLARVIGA BARNSLIGA TRAMISGA JAG KAN NÅGON RÄDDA MIG???)
Jaja. Fyllningen till bullarna behöver man inte följa receptet exakt. Jag ska ha i mera vanilj och utöver receptet även kanel OCH kardemumma :)) Kanske jag rentav river över lite vitchoklad också när jag ändå är på farten och fuskar. Lite wildandcrazy måste man vara liksom. (DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ)
Rafflande spännande kväll ska jag ha. Det hör ni väl?
(KRAJST JAG BEHÖÖÖÖVER EN HJÄLTE KAN NÅGON SKICKA EN?? Värna - skit i adaptern, skicka en hjälte i stället, jag betalar mellanskillnaden i porto!)
Räddning från mig själv
Räddning från bakandet
Räddning från myskvällshaveri med mjukisar migsjälv och köksattiraljer + inredning fulla av mjöl och deg. Help me. Och mina kids. :/
Förmodligen iklär jag mig Kusligthusliga rollen och sätter igång att baka rimbobullar för allt vad tygen håller (vilket urbota larvigt sätt att uttrycka sig *S*) så jag är helt ledig och fri för svampskogen i morgon. Om vädret tillåter (ännu dummare, som om vädret skulle kunna säga "nänä vänta lite nu här ska inte plockas någon svamp inte" liksom)förstås.
Städning åsånt har jag ju ändå kvar att roa mig med i morgon, lika bra att fördela sina nöjen jämnt :)
Nu ska jag hoppa i mina formlösa mjukisbyxor, don efter person liksom, ( notera hur larvigt hemfallen jag är åt såndärna knepiga uttryck åsånt i dag) och sedan slå igång mix megapol och höra samma låtar gång på gång och fråga kidsen gång på gång om samma låtar "VEM är det här?" eller "VAD heter den här låten nu igen?"
Så ska jag blanda jäst å mjölk åsånt, preciiiiiiiiiiiiis som det står i receptet. Ska jag göra. Som i receptet. Exakt. Och OM jag ändrar nåt så ändrar jag bara en liten ordningsföljd eller så, som inte har betydelse. Tex om det står "Blanda mjöl och socker" så blandar jag kanske socker och mjöl i stället :)) Finurligt va´? ;)
Man måste ta till sina överlevnadsstrategier när det kniper.
(HERREGUD SÅ TRÖTT JAG BLIR PÅ MITTLARVIGA BARNSLIGA TRAMISGA JAG KAN NÅGON RÄDDA MIG???)
Jaja. Fyllningen till bullarna behöver man inte följa receptet exakt. Jag ska ha i mera vanilj och utöver receptet även kanel OCH kardemumma :)) Kanske jag rentav river över lite vitchoklad också när jag ändå är på farten och fuskar. Lite wildandcrazy måste man vara liksom. (DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ)
Rafflande spännande kväll ska jag ha. Det hör ni väl?
(KRAJST JAG BEHÖÖÖÖVER EN HJÄLTE KAN NÅGON SKICKA EN?? Värna - skit i adaptern, skicka en hjälte i stället, jag betalar mellanskillnaden i porto!)
Räddning från mig själv
Räddning från bakandet
Räddning från myskvällshaveri med mjukisar migsjälv och köksattiraljer + inredning fulla av mjöl och deg. Help me. Och mina kids. :/
söndag 9 oktober 2011
Matåsånt
Har plockat svamp i dag igen. Nu har vi mer än vi kan använda. Edit - vi hade redan innan helgen mer än vi kan använda *S*
Min favvo just nu är jordärtskocks- och trattissoppa.
Egna jordärtskockor (ännu större och finare i år, det lönar sig att noga välja vilka man låter stanna i jorden till nästa säsong) kokade i hönsbuljong blandas med trattisar frästa med charlottenlök, mixas och späds med grädde, vittvin och en liten liten skvätt cognac. Jisses så GOTT och nyttigt också. Och billigt (det är bara en liten skvätt vittvin & cognac och det går faktiskt NÄSTAN lika bra utan :) )
Grytsteken skötte sig själv medan vi rensade och rensade och rensade. Och rensade.
Trots en del frustrationer och irritationer och viss förvirring i början så blev det en SKÖN dag med mamma, pappa, svamphunden Wisse och kidsen. Jag är priviligierad som har en så fin familj.
Och härrigu så mycket svamp det kryllar av i skogen. Man orkar faktiskt inte ens plocka alla man ser.
Nu ska vi kolla ett avsnitt Dexter som avslutning på helgen. Det här har varit en skön helg (som vanligt) med kidsen och vänner och mamma och pappa och friskluft och avkoppling :)
PRECIS som det ska vara.
Min favvo just nu är jordärtskocks- och trattissoppa.
Egna jordärtskockor (ännu större och finare i år, det lönar sig att noga välja vilka man låter stanna i jorden till nästa säsong) kokade i hönsbuljong blandas med trattisar frästa med charlottenlök, mixas och späds med grädde, vittvin och en liten liten skvätt cognac. Jisses så GOTT och nyttigt också. Och billigt (det är bara en liten skvätt vittvin & cognac och det går faktiskt NÄSTAN lika bra utan :) )
Grytsteken skötte sig själv medan vi rensade och rensade och rensade. Och rensade.
Trots en del frustrationer och irritationer och viss förvirring i början så blev det en SKÖN dag med mamma, pappa, svamphunden Wisse och kidsen. Jag är priviligierad som har en så fin familj.
Och härrigu så mycket svamp det kryllar av i skogen. Man orkar faktiskt inte ens plocka alla man ser.
Nu ska vi kolla ett avsnitt Dexter som avslutning på helgen. Det här har varit en skön helg (som vanligt) med kidsen och vänner och mamma och pappa och friskluft och avkoppling :)
PRECIS som det ska vara.
lördag 8 oktober 2011
Föräldraskap
Borde per automatik innebära att man som vuxen, i föräldrarollen, sätter sitt barns välmående först.
Att man tar ansvar för relationen. Att man inser att det är ens föräldraUPPGIFT att lära och vara modell.
Att man undviker att tala nedlåtande / nedvärderande om den andra föräldern eller andra människor öht.
Att man undviker att skuldbelägga barnet
Att man undviker att pålägga barnet skuld eller skam
Att man peppar uppmuntrar och stöttar - INTE förlöjligar kränker eller hånar.
Att man förmedlar
"Jag är STOLT över dig, inte för vad du presterar utan för vad du ÄR"
"Jag älskar dig och du är det viktigaste i världen för mig alltid"
Hur svårt kan det vara att undvika åtminstone de grövsta missarna???
Krajst. Liksom.
Att man tar ansvar för relationen. Att man inser att det är ens föräldraUPPGIFT att lära och vara modell.
Att man undviker att tala nedlåtande / nedvärderande om den andra föräldern eller andra människor öht.
Att man undviker att skuldbelägga barnet
Att man undviker att pålägga barnet skuld eller skam
Att man peppar uppmuntrar och stöttar - INTE förlöjligar kränker eller hånar.
Att man förmedlar
"Jag är STOLT över dig, inte för vad du presterar utan för vad du ÄR"
"Jag älskar dig och du är det viktigaste i världen för mig alltid"
Hur svårt kan det vara att undvika åtminstone de grövsta missarna???
Krajst. Liksom.
å en massa torr
Svidigt torr är jag
vill ha ett oljebad ellernåt.
Och nu blir det schvampskog i dag. Och i morgon.
Nice :)
vill ha ett oljebad ellernåt.
Och nu blir det schvampskog i dag. Och i morgon.
Nice :)
onsdag 5 oktober 2011
lite käääääääääääär
jag är nog lite käääääääär tror jag minsann :)
Fast jag är inte riktigt säker på hur man är eller känner då.
Kanske är det som Sylvia säger - jag är nog bara lite hungrig ;)
ellernåt :)
Fast jag är inte riktigt säker på hur man är eller känner då.
Kanske är det som Sylvia säger - jag är nog bara lite hungrig ;)
ellernåt :)
jamen GRRRRRRRRRRR
å bubbel å fräs och sprak å brak.
Mårr.
Mårr är det nog mest faktiskt.
"Det är inte så farligt med lite frustration, jag tror faktiskt att de flesta större förändringar kräver sin frustration för att komma till stånd liksom..." hör jag mig själv säga till någon annan.
Jisses anamma vilken bautaförändring som måste vara på gång i mitt liv.
Kanske jag skulle sätta en röd slinga i håret ellernåt.
Mårr.
Mårr är det nog mest faktiskt.
"Det är inte så farligt med lite frustration, jag tror faktiskt att de flesta större förändringar kräver sin frustration för att komma till stånd liksom..." hör jag mig själv säga till någon annan.
Jisses anamma vilken bautaförändring som måste vara på gång i mitt liv.
Kanske jag skulle sätta en röd slinga i håret ellernåt.
tisdag 4 oktober 2011
dumhet
förlåt mig (gud och alla andra) men jag är nog überallergisk mot dumhet.
Hjälp mig att inte förakta de stackars nötter som inte förstår bättre.
Jag är säker på att de gör så gott de kan.
Eller, äh. Det är jag inte alls det men det LÄT bättre :/
Jag är en usel människa.
Men jag jobbar på det.
Hjälp mig att inte förakta de stackars nötter som inte förstår bättre.
Jag är säker på att de gör så gott de kan.
Eller, äh. Det är jag inte alls det men det LÄT bättre :/
Jag är en usel människa.
Men jag jobbar på det.
måndag 3 oktober 2011
tungt
det är tungt att se sorgen orsakad av någon som den sårade vill fortsätta se som älskad och älskande.
Det är tungt att se människor man älskar fara illa.
Det är tungt att se människor man älskar fara illa.
Vardag
I dag är en såndär vardag som INTE är den sorten som man längtar efter emellanåt.
Inte den mysiga avkopplande vardagen.
Inte den vardag som ger utrymme för vila i varandet.
I dag är den sortens vardag som påminner om varför det är bra att ha rutiner och struktur i vardagstillvaron. Det ena avlöser det andra och dagen och kvällen sitter i i ett. Inget utrymme för vila. Ingen andningspaus. Vet inte än vilken mat jag ska hinna med att få på bordet.
I dag är jag knappast i stunden, bara längtar efter kvällen när allt är gjort och jag får sjunka ner i soffan.
Tända lite ljus och koppla av innan jag slocknar, om jag hinner.
Måndag 3 oktober och det regnar. Nästan så man inte borde förvänta sig någon annan sorts dag.
Ha er.
Inte den mysiga avkopplande vardagen.
Inte den vardag som ger utrymme för vila i varandet.
I dag är den sortens vardag som påminner om varför det är bra att ha rutiner och struktur i vardagstillvaron. Det ena avlöser det andra och dagen och kvällen sitter i i ett. Inget utrymme för vila. Ingen andningspaus. Vet inte än vilken mat jag ska hinna med att få på bordet.
I dag är jag knappast i stunden, bara längtar efter kvällen när allt är gjort och jag får sjunka ner i soffan.
Tända lite ljus och koppla av innan jag slocknar, om jag hinner.
Måndag 3 oktober och det regnar. Nästan så man inte borde förvänta sig någon annan sorts dag.
Ha er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)