Begär...

Abstinens.
River och sliter.
Gör mig rastlös otålig hungrig.
Det kliar i hjärnan.

Jag behöver en bok. En BOK. En såndär som lockar förför och berör. Som väcker tankar och både stillar och väcker nyfikenhet. Såndär som vänder uppåner på gamla indammade föreställningar och antaganden.
Eller såndär som använder språket så vi blir vänner. Så jag blir hemma i boken. Så jag bor i den med den och lever med den i mitt blod.
Eller såndär som ger mig skrattanfall när jag ligger och läser ensam mitt i natten. Såndär som startar ett kvillrande kittel i magen som växer och kommer ut i ett frustande skratt så tårarna rinner.

Jag vill ha kvalitetsmärkning på böcker:

"Beroendeframkallande"
"Berörande på gränsen till jobbig"
"Omskakande"
"Akta dig - vänder uppåner på världen"
"Skrattasådukissarpådigvarning"
"Här kan du hitta ro och bo ett tag"

Ovanstående är de kategorier jag vill ha just nu.

Tänk att det finns de som aldrig läser. Som aldrig läst en bok.
Och här sitter jag med hur mycket böcker som helst, de flesta lästa många gånger, och känner att min livskvalitet är naggad i kanten för att jag inte har en bra bok att hugga tänderna i....

Måste försöka hinna ett varv till bokhandeln i morgon.
Basta.

Sommarlängtan

Sommarlängtan har flyttat in hos oss. Vi längtar till sommaren och stugan. Sommarliv.

Att kunna sätta sig i båten och åka iväg när man känner för det, kaffekorgen med... Alla de välbekanta klipporna och skären. Våra välbekanta utflyktsmål...

Glittrande hav, fågellivet...

Jisses så vi längtar. Kan känna doften. Märkligt så oerhört lång, för att inte säga oändlig, vintern kan kännas.... Nu är det dags för vår och sommar tycker vi. Sådeså.

Ätmogen - vänligen kläm inte...

I dag är jag sådär som avocadona i affärerna.
"Ätmogen" står det på.
"Vänligen Kläm ej" står det på en annan skylt :)

Jag ÄR mogen.
Men man får inte testa det för hårt i dag.
Då blir jag übermogen ellernåt...

*suckar*

Santhus Gigantus... Eller dagens tre insikter.

Det är jag det. I "rätt" perspektiv kan man bli gigantisk. Om man vill det alltså :)
Eftersom jag tänkt bli diktator så kan man förvisso säga att jag har vissa planer på att bli Santhus Gigantus på heltid och i realtid, inte "bara" som här på Värnas bild. Där är jag bara gigantus för att hon satt och jag stod i uppförsbacke liksom :) Att jag inte borstat spretet, att jag har en karljacka typ 3 stl för stor (som vanligt) att jag står med ca en meter mellan fötterna och att solen skiner som den gör förstärker bara intrycket liksom :)

Ska man bli "Gigantus" på ett bra sätt så måste man ta uppgiften på allvar.
(Nu är det ju iofs insidesgigantus jag tänkt mig på att bli, utsidesgigantus har jag prövat på och vill INTE tillbaks till sådeså) Är man väldigt stor (och stark) så måste man också vara vis. Och snäll.

Styrkan sparar vi, en sak i taget och gym är inte riktigt min grej, väntar på musklerna av snöskottning och vedbärning i första hand jag... *S*

Vis och Snäll alltså.

Himlatur att han Stefan Einhorn har skrivit böcker om både vishet och snällhet. Jag gillar hans böcker.

Liite vis måste jag nog vara, för när jag läser så inser jag i alla fall två saker;

1- jag är inte alltid snäll och vet ärligt talat inte om jag alltid vill vara det tillräckligt mycket heller.
2- jag är liiiite vis ibland, men jag måste inte bli jättevis, bara jag strävar. Frågar. Undrar. Det viktigaste är liksom att jag inte får för mig att "JAG VET".

Tack Einhorn. Jag inser att jag inte med våld behöver bli så mycket annat än det jag redan är för att kunna leva och trivas hyfsat med mig själv.

Jag kan lägga ner Gigantuset.

"Bara Santha" duger bra liksom :)
Tre insikter blev det inalles.

Tre braiga insikter tycker jag :)

Gå nu ut i söndagen och ha er!

En efter en...

En efter en däckar vi.
När jag blivit frisk däckar nästa.
Så fort nästa börjat piggna i lite lite, så däckar följande.

Man får vara tacksam över att de inte insjuknar samtidigt som mig... *S*
Det är jobbigt nog med en i taget liksom.
Men det känns ju som om sjukligheterna aldrig tar slut...

Med den här sega sorten får jag ju vara glad att jag har några lediga dagar på mig nu då, att förbereda inför kommande veckas arbete. Det är inte plättlätt att jobba heltid lååånga pass utan egentliga "lunchpauser" (vi äter på arbetstid ca 20 minuter, på arbetsplatsen...) med sjukling hemma som ska servas med mat och dryck och helst hållas lite kontakt med mellan varven för att pejla läget liksom. Förra veckans sjukling kroknade utan förvarning mitt i mina arbetspass och då är man GLAD att man har mamma och pappa liksom. Som kan leverera saft / mat / tillsyn.

Jag tycker f.ö. att dylika enveckasflunsor är onödigt långa. Rösta på mig som diktator så ska jag avskaffa dem. *Låååvar* Eller, eh, väntanu...
Blev nåt feligt där, med röster och diktator och sånt, men ja - ni fattar vad jag menar... ;)

Håll tummarna för att mitt immunförsvar ska ha hunnit återhämta sig tillräckligt så jag slipper denna sorten är ni snälla. Jag har varken tid eller lust med det.
Dessutom har jag inplanerat lite kulisgrejs i helgen, och det är nog snart ett halvår sedan sist, jag BEHÖVER verkligen denhär grejen liksom. INTE ligga sjuk eller ha sjuka kids hemma, även om de är hyfsat "stora" så vill man inte lämna bort / lämna dem ensamma när de är sjuka.

Håll som sagt tummarna. Alla ni har.
Nu blir det väl rafflande Medium igen antar jag :)
Snart är sista säsongen avklarad, då måste vi hitta en ny bekantskap.

Ha en fin lördagskväll på er!

saknar insidesutseende

Kom på mig själv i dag med att förundrat betrakta samspelet mellan kvinns omkring mig.
Man gav komplimanger till varandra för hårklippningar, nya koftor eller sjalar, ställde intresserade frågor om hårfärger osv.

Utseendet.

Det är det vi kvinnor lättast bekräftar hos varandra.
Varför?
Är det det vi mest vill ha bekräftelse för själva?

Nu får jag lite dåligt samvete, själv ser jag knappt när folk klippt sig. Säger sällan nåt om det. Tänker ju inte ens på det herregud. För mig är inte människan jag ser framför mig blond eller lockig eller kortklippt eller nyfriserad. För mig är det "Lisse med sina klipska klockrena kommentarer som jag saknat" eller "Maria med sin finurliga humor och förmåga att vända ett extra varv på allt och se sånt vi andra missat" eller nåt.

Men inte säger jag det heller. Jag är dålig på att ge bekräftelse. Låvar försöka bot och bättring.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Detdär utseendet...

VARFÖR är det så viktigt att färga håret  / sola solarium / ha nya märkeskläder / hitta "vääärldens bästa foundation!" ? ? ?

VARFÖR är vi så fast i utseendet? VARFÖR är det DET vi lägger märke till, kommenterar, "fastnar" vid?

Vi ser ju inte ens så ofta hur vi ser ut. Några minuter på morgonen när vi borstar håret. HUR kan det spela roll vilken färg jag har på mitt hår när jag inte ens ser det liksom?

Och HUR kan det vara intressant att prata lääänge om frisörer, frisyrer, sminksorter, klädmärken osv...?

Det måste ju vara så att människor går omkring med nåtslags insides utseende, alltså de "ser" sig själva på insidan så som de ser ut på utsidan...?!

Jag saknar insidesutseende. Jag ser bara ut en kort stund på morgonen när jag kollar i spegeln var det spretar allra ilsknast.
Eller lite längre stund om jag ska gå ut och faktiskt anstränger mig för att få ögonskuggan på ögonlocket istf kinden dårå.

Annars saknar jag helt utseende på insidan. Jag bara går omkring och ÄR. Ser inte ut alls. Faktiskt :)

Lite Jesus ellernåt...

Jag behöver stärka min tillit till det goda i människor.
Jag behöver påminna mig om livets egna kraft.
Jag behöver nära kärlekskänslan och känslan för kärleksbudskapet.
Jag behöver förstärka känslan av GOTT.
Hopp.
Kärlek
Kraft

Man måste tro på det som är gott rätt och kärleksfullt.

Ibland försvinner sånt också i vardagströgglet. Bland matkassar skräp på golvet fulla disk- / tvättmaskiner och ohängd tvätt / ohängda ungar. (Det sistnämnda är jag iofs förskonad från *S*)

Ibland måste man stilla lite omkring sig.
Varva ner. Tända lite ljus, samla kärlekstankar och känslor, skapa varm omtanke om sig själv och de man har omkring sig. Andas långsammare så hela magen hinner med i andetagen.

Jag tror att jag ska se en Jesusfilm i kväll. Om jag får sonen att släppa OTH som han börjat se om förstås...

Oavsett om man tror på Jesus som Guds son / den som gick på vattnet / uppväckte döda så är Jesus bra att ha tycker jag :) Själv är jag omåttligt förtjust i tanken på att han gick på vattnet :) Jag tror bergsfast på att ingenting är omöjligt om man bara vill tillräckligt mycket. Därför gillar jag Jesus :)
Men jag undrar varför hans vilja att just gå på vattnet var så stark. Vad skulle DET vara bra för liksom?? Det är EN av de saker jag skulle fråga honom om, om jag fick min drömdejt.

Varför var det så viktigt att gå på vattnet?

Jag tror jag behöver lite Jesus i kväll. Faktiskt :)

Oftast är "han" ju faktiskt väldigt vacker också, i filmerna :)

Undrar om han var det på riktigt också?! :)

Stoppa frågan

Ganska ofta när jag hör om nya inbesparingar eller nya krav på "effektivisering" (är ju faktiskt samma sak) och verkligen funderar efter vad det innebär i praktiken så kommer ett bautastort frågetecken uppboingandes i huvudet på mig.

HUR tänkte de nu?
HUR sjutton har de TÄNKT att det ska funka???

Ibland är det helt uppenbart att det inte på något rimligt sätt KAN funka. (Jamen ni vet typ; "här är en ask tändstickor, ta den och bygg ett kultur- och kongresshus...")

En alltmer ofta förekommande (och synnerligen skrämmande) insikt är

Man HAR inte tänkt.
INGEN har tänkt.
INGEN har TÄNKT överhuvudtaget.

Man bara, tja, typ "tycker och bestämmer" nå´t... :/
Det svindlar och har sig om jag funderar på HUR många beslut som är fattade bara. Utan att man har tänkt. Utan att man har TÄNKT.

Därför tänker jag att det nog är bäst att tänka på nåt annat.Att stoppa frågan "HUR har de tänkt..." som leder till insikten att det är helt otänkt. Bäst att stoppa... Om man ska våga fortsätta alltså...
Leva.

För ibland är det faktiskt just sånt de inte tänkt på - HUR ska folk kunna LEVA så här???
Andas.

Och tänk inte på hur mycket som är helt otänkt.

Irritationshärd

I dag fick jag erfara verkligt serviceminded vård :) Var på ett uppföljningsmöte och läkaren kastade en blick på mitt öga och skrev ut droppar sådär bara, alldeles oombedd... :) "Mot irriterat öga".
Jag frågade om de hjälpte mot hela mig och joodå, jag skulle bara droppa några droppar i ögat och dricka resten så... :))
Mirakeldroppar.
Inte alla dagar man får sådan service, ren mirakelmedicin utan att man ens knystat om nåt problem. Medicin som biter på HELA mig dessutom ;) Kanske hela jag försvinner.
"Eliminerar allehanda irritationer" -typ... :)

Måste skärpa upp mig med matplanering nu. Har noll inspiration för tillfället. När jag ens överväger ugnskorv och potmos DÅ är det illailla.... :/
Längtar efter lite vuxenumgänge.
Middag, vin, kanske lite spel, kanske gå ut på krog. Fast egentligen lockar det inte SÅ mycket, jag vet ju att jag förmodligen blir trött och helst vill hem och såååååva bara... *S* Men jag har lust att återfå min partylust i alla fall :) Alltid nå´t. :)
Längtar efter massage också förresten.

Alltså; en vuxenkväll med massage,god middag, god dryck och diverse roligheter är högst på önskelistan nu.

I kväll tror jag att ett varmt bubbelbad får duga. Med en stor mugg rooiboste med mig.

Se till att vara. Hur ni vill. :)

Jag är ju sådan jag.....

"Jag är ju sådan jag..."
"Jamen jag är ju en sådan som..."
"Ja du vet ju jag är ju en person som..."

Jaha. (?)
*kikarliteförsyntunderlugg* (Syns det utanpå detdär du säger?)

Och nu när du så omsorgsfullt berättat vem / hurdan du är och vart du är på väg eller vem du håller på att bli och allt sånt, är det nu jag ska få se dendära personligheten du beskrivit så ingående avspeglas i dina handlingar och val?
Är det nu jag ska få lära känna dendär personen du målat upp?

För DIG känner jag ju, eller....?

Jag frågar hellre den människa vem h*n är som svarar typ "ja säg det du... jag är välan jag liksom".
Men som med sina handlingar val och bemötanden visar en förankrad personlighet. Som liksom självklart och bekvämt bor där i magen på människan framför mig. Fast iofs får h*n gärna vara ombytlig och omväxlande också. Obeskrivlig eller hullrig och bullrig liksom. (För er som inte känner mig och mina ord kan jag berätta att hullrig och bullrig betyder att man hullrar och bullrar omkring. I det här fallet blir man alltså omöjlig att placera i ett personlighetsfack.)

Även om h*n kanske inte kan beskriva sig själv med så målande vackra insiktsfulla ord liksom :)

Och jag?

Ja jag är väl jag jag.
I dag just nu i alla fall.
Men man vet aldrig säkert, i morgon kanske jag är någon helt annan än jag är i dag, så är det med mig - jag är flexibel och omväxlande kan jag säga om jag vill få det att låta fint.

Annars kan jag bara säga som det är - jag är lite som det faller sig från dag till dag :)
Fast det låter inte lika moget åsånt braigt att säga så förstås :)

Men så är det, just nu är jag kärleksfull och tolerant och förlåtande. (Plättlätt när kidsen sover, jag är trött och glad över att få krypa till kojs efter en bra arbetsdag med finfint samarbete)
I morgon kanske jag är ilsken argsint spydisk och långsint. (Plättlätt hänt det med när man börjar 06 morgonen efter kvällstur och har stressdag med skjutsningar och hämtningar och däremellan ska hinna handla och laga mat.)

Flexibel eller labil. Bägge funkar för mig ;)

Ha er. Som ni är helst, det blir aldrig bekvämt i längden att försöka vara nåt annat... Och man måste inte ha en massa finfina målande ord på det heller, "det är bara att vara" :)

Brava´? ;)

Mammaroll...?

Kidsen hävdar att jag både ser ut som och till sättet är lik Bridgette Dubois, ni vet mellandottern i "Medium".

Tackdå. Preciiis vad man vill höra när man kämpar för att vara en mogen sund pedagogisk mamma. Att man liksom i stället är mer lik en obstinat egensinnig (ok hon är i alla fall klipsk, alltid nå´t ;) ) typ 8-åring... Med spretigt hår runda kinder och en truligstrulig uppsyn. *S*

Sonen påstod att om man söker på "Bridgette Dubois" så undrar Google "menar du Santha Söderback-Eriksson?"

Tackdå.

Man ska se det ljusa i saken, sonen vet hur man använder datorn och google.... *S*

Och mammarollen, den får jag välan öva på.
Tror banne mig jag övar på honom... *S*

Bradag

En av de mest meningslösa företeelserna på facebook är folks oerhörda mani på att upplysa alla andra om vilken veckodag det är. Jag besparar er det.
Men ni kan få veta att i dag är en bradag i alla fall :)
Började med en plåga såklart, fasteproverna är mitt gissel. Men jag klarade det. Fick sitta några minuter efter sticket med huvudet mellan knäna och betvinga kräkreflexerna innan jag kunde trycka in min medhavda banan och sedan var allting bra igen :)

Plättlätt liksom - tryck in en banan och genast återfår världen färg och form, livet känns enklare, människorna man möter är ljusare och öppnare och allting andas MÖJLIGHET i stället för möglighet.
Mat är viktigt. På det området (åtminstone) är det omedelbar behovstillfredsställelse som gäller för mig. Kan inte vänta. Är jag hungrig behöver jag äta NU annars blir jag en grinig tjurskalle som snabbt halkar iväg in i nåtslags deppliknande tillstånd. (Då menar jag inte han piratfjanten.)

Efter blodprovet småstrippade jag. Små alltså. Notera det.

Just nu puttrar osso buccon i tryck-kokaren och doftar underbart. Själv sitter jag vid köksbordet med min dator och ÄR underbar sådär i största allmänhet. Synd bara att ingen märker det. Lite slöseri med underbarhet liksom ;) Kidsen återhämtar sig från fredagsmatthet i sina rum och jag sitter här med levande ljus, kollar in skymningen och njuter av att få ÄTA igen :))

I kväll ska vi elda i spisen och kolla Medium igen. Vi har nog fastnat i det. Men det gör inget - värre, betydligt värre saker kan man fastna i.


I morgon jobb. Har utlovat lammkotletter och ugnsbakad potatis om det inte är så illa att flunsan slagit till. Annars är det jag och kidsen och banankyckling som dottern ska laga. Vad nu det är. Det vet hon inte själv heller tydligen *S*

Söndag kvällsjobb, det betyder att jag kan slumra i soffan framför brasan lääänge i morgon kväll... *S*

Så rafflande är livet just nu. Men det är gott. Var sak har sin tid.
Och hur ofta råkar man ut för BÅDE ministrippning och halvsvält på en och samma dag liksom? ;)

Ha er. Njut. Av maten av livet av varandra och er själva.
Allt annat är bara slöseri faktiskt :)

Dax igen...

Dags för fasteprov. Måste kolla om vi lyckats tanka järnet till hyfsad nivå eller om jag ska ha mer intravenöst...

Jag verkligen verkligen avskyr fasteprov. Jag blir så infernaliskt illamående om jag måste röra för mycket på mig innan jag får frukost i magen. Efter min magsäcksoperation för 6 och ett halvt år sedan är jag extremt känslig för avvikelser från matåsovklockan. Jag ÄR en skalman. Fast i egen tappning. Måste genast planera kvällens matintag så att jag hinner tanka tillräckligt med näring innan jag måste klara mig 12 (TOLV!!!) timmar utan mat.

Grinig kommer jag att vara i morgon bitti. Grinig och illamående. Innan jag hunnit hem och äta frulle kommer jag dessutom att vara skakig och lätt grön i ansiktet.

Sedan får det lov att ordna upp sig, när jag fått frukost, kaffe och morgoncig. För sedan har jag diverse tider att passa. Och en ledig fredagskväll :)) Najs. Även om jag ska upp brutaltidigt (jaja allt är relativt men kl 06 är brutalt för mig) så kan jag vara hemma med kidsen heeela fredagskvällen.
Ibland är det gott :)

Ha er!

fasader

Jag kan skriva blogg på ett sätt som får mig att framstå som mogen klok och seriös.
Jag kan välja vad jag förmedlar till mina vänner och på vilket sätt, så att jag framhäver bilden av mig som korrekt, "rätt" och sund. Alltid balanserad.
Jag kan välja vilka bilder jag visar på mig själv så att bilden av mig som glad / vacker / pigg / utan konstiga rynkor eller dubbelhakor förstärks.

Givetvis blir det ganska uppenbart en putsad fasad om jag är alltför strikt. Därför kan jag välja att blotta några accepterade, mestadels charmiga, sk "sämre sidor" för att även förmedla att jag är så mogen modig och ärlig att jag vågar visa mig "svag".

Det kan säkert vara skönt att läsa bloggar av människor som är sådana som vi alla vill vara.

Personligen gillar jag MER att läsa bloggar av människor som vågar stå för att de ibland är sådana som ingen av oss vill vara, även om de flesta av oss har sådana sidor / är sådana ibland.

Jag gillar det lite obekväma. Det som kanske gör lite ont ibland. Det som man inte vill att ska vara just så, men ändå på nåt sätt inser att ÄR så av en anledning.

Väldigt få är rakt igenom lagom, bekväma och välputsade & balanserade :) De som är det, eller så nära man kan komma, är inte särskilt intressanta.

Ha er. Gärna lite över gränsen :)

sexy babes ;)

Fick av Linn i dag och måste ju bara dela med mig ;)
Har inte bett Väärna om lov så nu kanske hon lessnar på mig i alla fall men det går nog över :))

Direkt uppstigna (inte from hell) från sängen, bara en kaffe å morgoncig typ, och på med mysbyxor foppatofflor / storkängor och fleecen över sov-t-shirten så ut för att gräva upp jordärtskockor :)) Linn har trixat till bilden men visst är vi brutalschnigga ;) *S*

*tjoff*

Fick besök av elektriker i dag. Han kom för att plocka bort elmätaren som ska försöka kartlägga och hitta sprakfelet i mitt hus. Jag hade tänkt plugga i motorvärmaren och salta trappan så han inte skulle halka och bryta benen av sig på min uppfart / trappa men mötte honom på uppfarten och hann ungefär säga "akta så du inte halkar" så sade det *tjoff* och där låg jag platt.
Eller platt och platt... Nåja, sprattlandes i alla fall.

Läckert.

Håppas nu bara att han kan läsa ut nå´t av mätningarna så jag får rätsida på mina elfel. Det kan inte bero på MIG oavsett vad vissa vill påstå... *S*                                                                                                 

Nu - jobb. Ska bli så skönt att jobba igen. Det kliar i både kropp och själ efter att få bli fit for fight igen och ta itu med arbetet. När man är frisk kommer man sällan ihåg att uppskatta det, det är när man kroknar som man påminns om hur gott det är att vara ickekroknad. Jag ska påminna mig själv om att vara tacksam varje morgon jag vaknar och mår bra.                                                                                          

Kanske kanske kan jag hitta på något skoj på sportlovet. Ser ut som om jag för första gången på tid och evighet blir "barnlös" några dygn. Måste nog skrapa i alla konton och se om jag kan åka iväg på nåt skoj, om så bara till Uppsala några dygn ellernåt. Då borde ju dessutom färjorna gå som vanligt igen :)

Ha en fin dag och rör er försiktigt i halkan!

Sååå Suuugen...

Såklart. Hela helgen har jag varit brutalsugen på godis. Bara för att jag glömde köpa.

Vet att det beror på för dåligt matintag. Såklart, Skippar man mellisar så kommer sötsuget som ett brev på posten.

Önskar att Godiset som krävs följde med i samma brev :)

Inredning

Hur vi skapar våra mentala livsrum eller vår "inre livsmiljö" kan man likna lite vid heminredning.
Man har ett rum och man väljer vad man inreder det med, vilka tankar man tänker, vilka känslor man när, vilka förhållningssätt till livet, sig själv, medmänniskor och allt som kommer i ens väg man väljer....

I den här miljön ska man må bra och få den grundkänsla / grundton man behöver för att kunna trivas i och med sig själv.
Man kan ändra sig. Man kan byta "inredning". Men det tar tid och kräver arbete och kostar på. Det är inte plättlätt att ändra tänk, hitta och tillämpa nya förhållningssätt eller bryta mönster man inte trivs med. Det är inte alltid "andras modeller" / trender är det som passar en själv bäst. Det gäller att hitta det man själv trivs med. Att skapa den miljö man själv trivs och mår bäst i, den miljö där man har bäst förutsättningar att leva som den man vill vara.

En annan människa kan tycka att jag valt fel. Att jag har fel förhållningssätt, att jag tänker fel eller att jag skulle må bättre av att nära andra känslor i mitt liv. Och det FÅR de tycka :) De behöver inte heller gilla mina soffkuddar / gardiner eller frånvaron av dem. Det är inte DE som ska bo i mitt utrymme :) JAG kan tycka att andra valt fel. Att man "inte kan tänka så" eller "inte mår bra av att förhålla sig si" eller att det inte är mysigt med kala väggar eller svart och vitt... Det är inte JAG som behöver fungera i den miljön och må bra där :)

Det är GOTT att ha vänner som man kan diskutera "inredning" med. Använda som bollplank när det gäller förhållningssätt och tankemönster. Vänner som vågar säga vad DE ser, utan att döma eller värdera. Vänner som förstår att det inte är "hjälp" att försöka överföra sina egna inredningar till andra utan att hjälpen består i att bistå i sökandet efter det som funkar för MIG.

Hos mig börjar det bli dags att se över sovrummet :) Måste inreda det så jag trivs där :)

Få se om jag ska leta upp ett bollplank :)

Ha er!

Jisses...

Vart tar dagarna (och kvällarna) vägen?
Jag är inte i form än. Huvudet ät tungt och jag har lock i öronen och näsan. Det susar i huvudet när jag böjer mig eller rör mig för fort. Man ska väl inte vänta sig för mycket, i onsdags låg jag ju fortfarande däckad och rörde mig enbart mellan säng - kök - soffa - wc typ...
Men på måndag ska jag klara ett tiotimmars arbetspass... :/

Elda i spisen och röja i köket och kolla Medium med kidsen och däremellan rasta jycke. Har bjudit mormor på middag två dagar så hon slipper äta ensam när morfar är borta så vi har passat på att lufta och träna henne litegrann också :))

Massage vill jag ha. Såndär skön djupgående rygg axlar och nack-massage.
Godis vill jag också ha. Glömde köpa det :(

Lust att gå ut och roa mig vill jag också ha. Fast det kanske är lika bra att lusten väntar tills jag är återställd, om danslusten blir lika stor som vanligt så är det nog inte så bra att gå ut och skaka rumpa innan jag är helt fit for fight igen. I nuläget skulle flera timmars dansande ta knäcken på mig. Det känns onödigt liksom :)

För övrigt känner jag att behovet av mer och annan stimulans är mer omfattande än bara just här och nu. Det kanske är dags att sluta trampa lera efter snart elva år och lyfta blicken och foten och ta ett kliv någon annanstans. Frågan är bara "VART?"

Nu börjar det bli många som frågar om jag ska ställa upp i valet i höst.
Jag vet inte.
Egentligen har jag ju bestämt mig för "nej."
Men jag tycker samtidigt att man inte ska gnälla och vara missnöjd om man inte själv är beredd att jobba för att förändra det som behöver förändras.
Och samtidigt vet jag hur trögt det är. Hur många trösklar som ska avverkas och hur många hinder som finns på vägen och hur liten chansen att VERKLIGEN få förändringar som betyder nåt till stånd är.

Hur svårt jag har för "lagom" engagemang. Hur lätt jag har för att brinna upp.
DET är en synnerligen dålig kombination om man vill jobba politiskt. Man ska ha tålamod och uthållighet och tålamod igen. I kubik.

Jag tror inte att jag är ett politikerämne faktiskt.

Även om det ibland känns som om det kunde vara roligt intressant och utmanande också.

*suckar*

NU ska jag i alla fall slänga på m er ved på brasan.
Och snyta mig :)

Så ni vet ;)

Ha er!

Sjuuuukt

Helt sjukt är det. Hur sjukt sjuk man kan bli av "lite förkylning" liksom.

I måndags kväll började jag frysa och må lite illa.

På bara någon timme var helvetet igång. Jag skakade så jag hoppade i sängen av feberfrossa. Tänderna skallrade och varenda muskel i kroppen krampade. Dubbla fleecefiltar och dubbla täcken hjälpte inte mot min frusenhet. Jag frös ihjäl. Minst. Hela tisdagen i säng / soffläge. Hela onsdagen likaså. I dag är första dagen det känns möjligt att äta frukost, har precis petat in två mackor. I dag är jag, hittills i alla fall, feberfri. Nice. Jag skulle just fira en veckas feberfrihet när jag fick förkylningen from hell eller vaddetnuvar. Nåt from hell var det i alla fall. 40 graders feber i vuxen ålder är INSANE. Det är SMÅBARN som har sånt, inte vuxna. EDIT; småbarn och draksprak. För jag har ju tydligen det varje gång typ.                                                                                                                                                    

Nu ska det frisknas i här. Bli av med kroppsvärken och huvudvärken och återfå krafterna åsånt. Nu vill jag liksom börja leva lite igen efter flera månader av krasslighet. Flera månaders krasslighet är inte bra för självförtroendet. Faktiskt.  Inte alls.                                                                                                     

Nu vill jag börja göra lite roligheter också. Vilket är ett bloggämne i sig, dethär med att roa sig som separerad singelkvinna. Hade precis planer på att blogga om det när jag föll som en fura för febern igen. Det ÄR ganska fascinerande hur det är skillnad i hur separerade singelkvinnor och separerade singelmän bemöts i det sociala livet. Men som sagt - det är ett annat bloggämne. Nu ska jag sova lite till, med lite macka i magen kanske återhämtningen går snabbare. Fortsätter jag vara feberfri i dag så kanske jag kommer mig iväg till affären med spränglans hjälp, det behövs verkligen påfyllning nu... Även om mamma och pappa hjälp mig fylla på det nödigaste i skåpen medan jag legat däckad. Gullemamma lagade tillochmed chili con carne till kidsen och mig och pappa körde hit den. Sådan hjälp är guld värd när man inte ens hålls stående på benen mer än mellan wc och soffa. Mina föräldrar är guld värda.

Priviligilerad är jag.

Ha er.

min drömdejt

Jesus är min drömdejt. Det skulle vara sååå intressant att få sitta ner och prata med honom. Fråga lite hur han tänkte och menade och så. Vad som egentligen hände. Och varför.

Just nu, just i dag skulle Jesusdrömdejten kunna sitta här vid mitt köksbord och sjunga för mig (för han skulle givetvis ha Jay Smith´s röst min drömdejtjesus) och stråla kärlek ur ögonen medan jag måndagströgglar mig genom kycklingmiddagsförberedelserna. Det behövs lite extra god kärlek till min kyckling, jag saknar nämligen inspiration.

Jag tror att han skulle ha humor, drömdejtjesusmedjayrösten. Jag tror inte att han skulle ta illa upp om jag bad honom sjunga "Like a prayer" först, och sedan "Pikku My". Undrar om han kan finska. Kan man gå på vattnet så borde inte ens finskan vara nåt större problem liksom.

Man KAN tycka att det är lite förmätet ellernåt att önska sig Jesus till mitt köksbord för så världsliga saker som nyfikna frågor och kärlek till kycklingen. Man KAN det, och man FÅR tycka det. Men jag tror att vi underskattar de världsliga sakernas betydelse. I synnerhet köksbordspratstunderna är underskattade. Nu ska jag ge mig på kycklingen. Antar att jag inte får min drömdejt i dag heller, men det gör inte så mycket :) Jag hade Tojadejt i dag vid köksbordet över sushi. Det är gott det med liksom :) Fast hon sjöng såklart inte vare sig Like a prayer eller Pikku My för mig. Det måste hon öva på.

Ha er. Det ÄR viktigt att ha sig. Att andas och sånt. :)

Tid

Hur kan min dotter ha hunnit fylla 15?
Min lilla, jag menar LILLA, Batulda.
15 år med planer på att flytta (från mig!! :/) till Tyskland och studera småningom...

All den här tiden, 15 år liksom, sedan jag födde henne på BB en disig oktoberdag, VART tog den vägen?
Jag hoppas att jag hunnit fylla den nog med viktigheter som hon behöver ha med sig. Jag hoppas jag hunnit mamma henne nog. Jag hoppas jag hunnit ge henne upplevelser erfarenheter kunskaper förklaringar vägledningar och allt annat som hon behöver. Jag hoppas hon hunnit få tillräckligt med goda minnen för att ha med sig i bagaget.

Jisses.
15 år.

Älskade sprängladottern, du vet väl att du inte får flytta hemifrån förrän du är 40? *S*

Därserman

hur det är att vara ett sketet spret. Eller om det var sprak. Fast just i dag är jag mer spak än spret eller sprak. Förresten är jag ensidigt helplatt så spret kan det inte vara frågan om. Inte tänker jag borsta till mig heller. Nope.

Fattar ni vilket läge jag har liksom?

Nu ska jag svänga tänket (eller eg mig själv men det kan jag inte säga högt så jag hör det för då blir jag så obstinat så det blir mission impossible och det orkar jag inte med, här kör vi litegrann manipulationer serni ;) )

Santha tänk så här;

(Åsså har jag glömt vad jag skulle svänga till vad eller hurdetvar, TYYYPISKT mig!)

Jaja det blir nog bra :) Godis brasa soffa och film. Kanske sova lite emellanåt i soffan :) Busblås utanför, det viner i knutarna och dundrar i skorstenen... Nu hade det varit skönt med någon att hålla nära, värma sig mot och hålla om.

Kanske släpar hem jycken... *S*

Haer. Fast bara snällt förstås :)

Håll Tyst

Så har jag tänkt till mig själv (med ganska sträng röst) flera gånger i dag.
När det inte är JAG som har erfarenhet, kunskap och utbildning eller ansvar för det som frågan för tillfället gäller så borde det inte vara JAG som ska tänka prata och tycka.

Det är så svårt ibland att vara tyst. Så det, mina vänner, tänkte jag öva på nu en stund såhär innan läggdags :)) Brava´? ;)

F.ö. är det mysigt med köttfärslimpa även om det är äckligt.
En onsdagskväll i januari, efter ett tiotimmarsarbetspass fyllt av matlagning åsånt, att komma hem och fixa till köttfärslimpa och kokt potatis, servera mamma (bjöd bara henne i dag *S*) och kidsen det med lingonsylt med levande ljus på bordet. Onsdagsmiddag. Mittiveckan. Mittilivet. Mittivardagen.

Jättemycketmitti på nåt sätt. Jätteonsdagigt.
Sedan bakade mamma och sprängeln kryddkaka. Mammas superjättemegagoda kryddkaka. Såndär som smakar trygghet och helst ska avnjutas med ett glas Oboy. Jag gick på jyckeprommis i snöyran och jag tror banne mig jag mårrade mer än jycken. Klart som korvspad jag gjorde, vår jycke mårrar aldrig. Neverever liksom. Det gör däremot jag dårå :)) Jättemårrar :)
Det är faktiskt ganska hemtrevligt tycker jag. Mårret alltså. Och kryddkakan. Och jycken.

Jag tyckte jycke behövde hjärnstimulans. Rotade fram lite gamla torra knallar som jycke skulle leta. Jycke är jättebra på att leta, om letobjektet luktar. Knallarna var för torra så jag fick gå före och peka var han skulle leta. Dessutom hade jycke för lång pannlugg så han såg inget, vilket medförde att han gick PÅ och över och sparkade iväg endel knallar innan jag lyckades typ trycka hans nos mot dem så han "hittade" dem. Men stimulans fick han. Jag med.

Det beskriver kvällens nivå hyfsat bra tror jag :)

Nu är jag igång och skriver såndärna sanslöst superduperviktiga riktiga bloggar igen märker jag *S*

Tar Jesus och Maria Magdalena med mig i sängen nu. Inte Johannes döparen i kväll, honom har de dräpt redan.

Gonatt :)

orymligt

Här ryms jag inte.

Inte än.
Den här bloggen är inte lika bekväm med mina ord som min förra.
Jag måste spränga den lite. Liksom.
Hullra och bullra om blogg-gränserna så de passar ett sketet spretigt sprak som huserat vilt på ÅT bloggen (må den vila i frid) i flera år.

Det skulle vara så mycket lättare att lägga in bilder här.

Jaha.

Vilka bilder? Den här?

Väärna & Jag för flera år sedan. På mitt tak :)

BIlden kommer inte alls där JAG vill ha den. Undrar om det är mitt eller bloggens fel.

Bestämmer mig för att det är Väärnas fel. Alltihop :))

Nu ska kidsen kolla film med mig. Jag förbereder mig för att somna gott i soffan. I morgon ska jag försöka bli lite mer hemma här. Hitta mitt nya bloggjag. Om inte det gamla bloggjaget ryms dvs. Ha en fin kväll. Och framför allt - Ha er! Precis som ni vill och känner för :))

Ööövarmigdårå...

Schnigg. Liksom :)

Jag alltså.

På bilden.

*förtydligar*

Jaha. Sådärja. Jätteduktiga jag har klarat av att lägga in en bild till också, därserman... *S*

Det här var ju lättare än på gamla ÅT bloggen.
Måste leka lite och se om jag grejar det här...

Testblogg.

Det här blir nog alla tiders det. Tillåmed jag ska väl klara av det här tror jag :)

Åjdå

Tydligen tänker jag fortsätta blogga i alla fall :)
Om jag lär mig använda den här bloggen förstås. Det återstår att se.
Återkommer när jag ööövat lite ellernåt :)