så går dagarna.
Tjoff tjoff så bara tjoffar de förbi och jag hinner inte följa dem med blicken.
Snart tittar jag tillbaks och undrar vad som hände med min semester. Vart den tog vägen.
"Tjoffandet" som svischade förbi VAR min semester.
Plågsamt men sant.
Vem kan återhämta sig medan det tjoffar liksom?
Vem kan ladda några batterier med tjofftjoff i öronen och vinddraget i håret??
Jag har fullt sjå att vara i och njuta av de njutbara stunder jag hittar. Jag hinner liksom inte ta in dem till fullo förrän de rusat iväg. Och jag står kvar långt långt bakom och undrar vilken ny stund jag borde befinna mig i.
Ändå gör vi inget speciellt. Vi flänger inte hit och dit, vi har inte miljoners bokningar och tider att hålla. Vi ÄR.
Jag ska försöka VARA på ett bromsande sätt ett tag. Röra mig lååångsamt och lite motsträvigt sådär, så kanske det går långsammare :)
Värt ett försök i alla fall.
Ser ni nåt spretigt som rör sig i slow motion så är det kanske jag. I alla fall om byxorna hänger vid knävecken och skjortan spänner över magen. Jag har (IGEN!!) gått ner över rumpan och upp över magen. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att jag är gravid. (Nej- det är jag INTE :) )
Dåså. Nu vet ni. Allt ni kan tänkas undra över och lite till :)
Ha er.
Eller låt bli.
