Vi borde märkas med "Fragile" vi människor.
Likt sköra paket som fraktas på posten så att speciell varsamhet iakttas för att undvika att innehållet går sönder.
Vi är så sköra. Och genom livet ska vi, utan speciell märkning eller speciellt skyddande emballage.
Efter händelser som attentatet i Oslo i går påminns vi på ett brutalt sätt om vår skörhet.
Över 80 ungdomar döda på ön.
Det gör ont att inse hur lättsöndrade vi är, både fysiskt och psykiskt, vi människovarelser.
Det gör lika ont att se att vi människor genast ser oss om efter syndabockar, efter ytterligare orsaker att kasta ved på hatbrasan;
"Det var säkert muslimerna"
"Så går det när vi tar emot så mycket flyktingar"
"Jaja, invandrarna har utmärkt sig igen"
-Men herregud människor!
VAD är det ni säger? Förstår ni inte att ett sådant skuldbeläggande av hela stora grupper bara skadar oss alla ännu mer? Med MER medmänsklighet, tolerans, förståelse och öppenhet inför olikheter skulle MINDRE dylika fruktansvärda händelser ske. FÄRRE människor (oavsett religionstillhörighet, hudfärg eller nationalitet) skulle gå sönder inuti och göra så oheliga handlingar mot sig själva och andra. Förstår ni inte att just dendär sortens hataccelererande uttalanden bara ökar fientligheten mellan människor?
Inte för att det egentligen har betydelse, men det visade sig vara en norrman. En högerextremist.
En främlingsfientlig. En av dem som tycker att "färre flyktingar minskar brottsligheten" typ...
Var sitter problemet?
I det mellanmänskliga tror jag. I våra svårigheter att vara medmänskliga över gränserna vi själva drar. Mellan nationaliteter, mellan hudfärger, mellan etnisk tillhörighet och allt annat sånt som egentligen bara är utanpåkrafs. Inuti ser vi likadana ut. Vi längtar efter samma saker och är rädda för samma saker.
Bland annat är de allra flesta av oss rädda att våra nära och kära ska råka ut för handlingar som de i Norge i går.
Tänd inte bara ljus som en symbolisk handling, tänd också ett inre ljus som får lysa upp er egen förståelse och tolerans inför alla, ALLA, människor.
Vi är så bräckliga och vi saknar emballage. Vi måste låta bli att knuffa och buffa på varandra, vi måste skydda oss själva och varandra. Våran omsorg om varandra måste bli vårt emballage. Det är det enda skydd vi har och kan ge varandra ute i verkligheten, det är vi själva som bestämmer hurdant klimat vi vill skapa för oss att leva i. Vi skapar det i mötet med varandra.
