jag skalar.
Bort. Just nu gillar jag rent och städat. Avskalat.
Nu pratar jag inte om utanpåverket.
Just nu har jag svårt med människors tillkortakommanden. Vissa av dem.
Jag vet att jag kommer tillkorta själv också, jag har svårt med det också. Har haft svårt med just mitt eget dylika en längre tid faktiskt.
Jag vill inte med lögner halvlögner förskönande omskrivningar och allehanda försök att framstå i en bättre dager.
Bättre än vadå liksom?
Bättre än mig? Ställer inte upp på jämförelserace som jämförelseobjekt.
Bättre än man ÄR? ÄR vi inte alla good enough?
Jag tycker det, de av oss som vågar vara good enough ÄR det.
De som försöker försköna, dölja, ljuga eller på annat sätt vara annat än de är, dem orkar jag inte med.
Jag måste inte älska alla hela tiden. Jag måste inte ställa upp jämt. Jag måste inte alltid vara den som finns där och förstår och förlåter och klappar på huvudet eller torkar tåren eller lyssnar eller...
Nu skalar jag bort. Sådant jag faktiskt inte orkar med. Sådant som faktiskt för tillfället äcklar mig. Sådant som inte är good enough.
För JAG är good enough. Och jag behöver inte nöja mig med mindre, faktiskt.
