Borde per automatik innebära att man som vuxen, i föräldrarollen, sätter sitt barns välmående först.
Att man tar ansvar för relationen. Att man inser att det är ens föräldraUPPGIFT att lära och vara modell.
Att man undviker att tala nedlåtande / nedvärderande om den andra föräldern eller andra människor öht.
Att man undviker att skuldbelägga barnet
Att man undviker att pålägga barnet skuld eller skam
Att man peppar uppmuntrar och stöttar - INTE förlöjligar kränker eller hånar.
Att man förmedlar
"Jag är STOLT över dig, inte för vad du presterar utan för vad du ÄR"
"Jag älskar dig och du är det viktigaste i världen för mig alltid"
Hur svårt kan det vara att undvika åtminstone de grövsta missarna???
Krajst. Liksom.
