"Klart att jag har tagit i henne, hon måste ju veta vem som bestämmer!" (Eller är det vem som är starkare hon måste veta?)
"Barn ska vara glada att de får vara med, de ska inte störa de vuxna och de får se till att hålla sig undan, de vuxna ska inte behöva anpassa sitt beteende efter barnen" (Bekvämt sätt att rättfärdiga allehanda fylleslag där barnen blivit skräckslagna och inte fått en blund i ögonen på hela natten eller?)
"Den som är äldre bestämmer och barnen ska inte ifrågasätta" (Varför får de inte ifrågasätta och ta chansen att förstå varför eller hur den vuxna tänkte? För att den vuxna inte kan motivera sitt korkade beslut eller?)
Ibland kan man explodera av ilska inombords. Ibland kan man undra så det slår gnistor i hjärnvindlingarna hur i he***te människan tänker. Ibland kan man få lust att trycka in ett äpple eller annat valfritt lämpligt objekt i munnen på den som uttalat sig så det inte får plats med fler läten ur den munnen.
Och ibland tittar mitt allra mest aggressiva intoleranta jag fram. Som gubben ur lådan. Och himmel så skönt det är att inte alltid försöka sig på att förstå och förlåta och tänka att "var och en gör så gott han kan utifrån de förutsättningar han har".
Jag skiter i förutsättningarna. I dag i alla fall :)
