Att ensam ha ansvar 24/7 kan bli rätt tungt.
Det är inte alltid det bästa att vända sig till mormor och morfar, ibland har de ju fullt upp med sitt och kanske inte alltid orkar, fast de aldrig skulle säga nej. Och kidsen skulle må bra av lite fler / andra manliga förebilder eller figurer i sina liv någon gång nu och då.
Men hur sjutton hittar man en sådan familj som kidsen trivs med och som känns naturlig för dem att åka till någon gång nu och då? Ni frånskilda som har ett fungerande umgängesavtal - var glada för det.
Jag borde byta jobb. Det sliter FÖR mycket att jobba skift och ofta jobba när kidsen är hemma och behöver en närvarande förälder. Att komma hem sent efter ett mastodontpass och komma raka spåret till läxförhör och att ha morgondagens mat oförberedd(när jag ska jobba men middagen ska finnas klar att värma ändå) och massor av behov som väntar och samtidigt ett kök som ska röjas och kanske en tvätt som ska hängas... *puh* Inte jättesällan finns det kompisar i huset också över lov eller helger. Som också ska ha mat såklart :)
Det hade varit lättare om jag lugnt kunnat vara på jobbet min varannan helg och veta att någon annan har ansvaret över att kidsen har det bra. Någon annan ser till att det finns mat på bordet och finns där.
Nåja - vi har klarat det här så många år så det funkar nog utan att jag bryter ihop nåt år till. De är inte precis tunga eller jobbiga mina barn.
Men en stöd- eller avlastningsfamilj.... Hade varit nice.
Det hade varit lättare att prioritera egentid och mig själv någon gång om jag haft ett system där jag åtminstone en helg eller ett dygn i månaden hade enbart mig själv att tänka på och då jag visste att kidsen har det bra. Ett dygn varannan månad hade varit en klar förbättring från nu.
Men... Hur fixar man sånt liksom? En kväll varannan månad, det känns ju liite onödigt att ge sig in på att lära känna en helt ny familj för den sakens skull liksom... I synnerhet som kidsen såklart inte ska sluta vara hos mormor och morfar helt för den skull. I synnerhet som jag trivs så bra med dem att det skulle kännas larvigt och egoEGO att skicka iväg dem till främlingar för att få vara ensam. *ryser*
Nu har jag egensaker på gång två helger på raken. Först blir det mormor och morfar över en natt, det är flera månader sedan jag var "egen" på det sättet ett halvt dygn när de var hos m&m sist. Helgen efter tror jag att det blir att sätta kidsen på båten över till Värna över fredagen till lördagen. SÅ "egen" har jag inte varit på ett och ett halvt år, sedan kidsen var med mamma och pappa på resa sist. Det känns som om det är på tiden. Både för mig och dem.
Som sagt - ni som har fungerande umgängesavtal eller en partner därhemma som bär ansvaret om ni vill vara "egna" några timmar - var glada över det och värna om det. Alla människor behöver ibland tid att finnas bara för sig själva bara med sig själva. Jag också :)
