Behöver jag säga att det sliter hårt nu, allt... Ansvaret, vardagen, ilskan över att stå som syndabock för den som inte har vare sig vett eller förmåga att själv ta ens ett uns ansvar?!
Har varit sjuk några dagar. Bihålorna spökar, fick feber på jobbet i söndags och febrade iaf i måndags ännu. I dag ville jag inte ta tempen. Var ledig dag i dag. Håppas klara en hel arbetsdag i morgon men skallen är TUNG att bära ska ni veta. Precis som vardagen och livet självt just nu.
Måste komma ihåg att köpa järn, D-vitamin och omeprazol.
Se till att få ett fasteprov taget för att slå fast att jag ska ha järn iv igen.
Just nu ler livet mot mig. Not.
Bajsbollar.
