tisdag 8 november 2011

jamenjahaliksom

Krassla sig lagom. Kroppaskrälle. (MIN kropp alltså. För att undvika feltolkningar)
Jaja. Har frysit i soffan och diskuterat viktiga saker medan halsen svidit och örat gnisslat.

Viktiga saker. Som faktiskt inte är stora saker, faktum är att det är små världsliga saker som till synes inte har någon som helst mening, men i själva verket är det VIKTIGA saker att prata om.

Småsakerna i livet. Jätteviktiga.

Som hur man säger "skit". Var man "får" prutta. Vad som ger julstämning. Minnesfragment som hur vi än pusslar inte bildar en helhet. Meningslösa minnesfragment. Om det är larvigt eller inte att platta alternativt locka håret. Om Dr Karev i Grey´s har färgat håret eller inte.

Viktiga saker.
Viktiga pratstunder.

Egentligen tror jag de är bland de viktigaste. Alla småstunder vi knappt märker att vi glider igenom. Över middagsbordet, vid tv:n, passerandes förbi varandra i morgonstressen, mellan rummen hojtade kommentarer under städsamarbetskonflikterna, alla sådana i mängden försvinnande ögonblick.

De är viktiga delar av livet. Samvaron. Viktiga pusselbitar i övandet på samspel och interaktion. I övandet på roller uttryck och tolkningar.

Jisses så viktiga de är. Borde vara sparbara på burk.

Och det här inlägget handlade om mig. Om mig och vår lilla familj här hemma en vanlig krasseldag i november 2011.

Inte om någon annan. Utom kanske möjligtvis Susy då :)