är fortfarande irriterad.
I går var det farsdag.
Mina barn var ensamma hemma, krassliga i varierande grad, mellan 13 och 22 när jag jobbade.
Ingen farsdagsmiddag, ingen familjesammankomst.
Varför, kan man undra.
Jag vet inte alla svar, men ett vet jag. De var smittsamma.
Hade jag vetat om att det skulle bli så här så hade jag tagit semester och tvingat någon vikarie att komma och jobba mitt pass.
Gissa hur jävla roligt det är att vara på jobbet, ha sjuka kids hemma som sitter för sig själva...
Mamma och pappa hämtade hem mat åt dem, så de blev inte utan. Mina föräldrar har försett oss med mat hela helgen, lördag var vi dit på middag och söndag körde de hem till barnen.
Ego ego ego.
Över julen jobbar jag.
Lilla jul skulle jag också ha jobbat, men har tagit ledigt lillajulafton i alla fall. Någon måtta får det vara på hur mycket kidsen ska behöva sitta ensamma på högtider och familjehelger.
Jaja, i dag åt jag lunch med en som (SÅKLART!!) har varenda julklapp färdiginköpt inslagen och försedd med namnlappar.
:/
Härrigu människa.
"En sak i taget..."
