varför folk blir så oerhört lättprovocerade av ingenting ibland...
Som om jag skulle säga "skulle gärna ha någon att måla huset tillsammans med, så det skulle gå fortare / lättare, det skulle vara så skönt att få hjälp ibland"
Och alla som var två om att måla sina hus skulle gå i försvar hur jobbigt det minsann är även när man ÄR två eftersom den ena måste laga mat, sköta barn, svara telefon osv...
Jaha, ja. :)
Är det DÄRFÖR man inte ska skriva om hur man känner det / vad man önskar? Alla andra har det minsann värre / vet att berätta hur man ska göra för att inte känna så? :)
Mot Jåppe. Här finns ingen Sherwoodskog. Inte ens någon som kan ringa och sjukanmäla dottern och omboka hennes tandläkartid när jag har superstressigt på jobbet och inte kan ringa i tid.
Ensam är stark vetni väl :)
