Ja - ni vet. Detdär som rullar på hela tiden och kräver en viss medverkan av oss.
Är ganska bra på att vara närvarande i nuet. Att faktiskt kunna njuta av småstunder mitt i hela den rullande processen, även när den snarare "spinner loss" än rullar...
På morgonen hinner jag njuta av varma golv under fötterna när jag kliver upp.
Jag hinner njuta av kaffemuggen medan jag tjatar på sonen för att få upp honom i tid eller informerar dottern om dagens planering och tider.
Jag hinner njuta av min grötlunch på 10 minuter även om jag får springa ifrån den och göra akututryckningar och gröten kallnat när jag kommer tillbaks med näsan full av icke aptitbefrämjande dofter.
Jag hinner uppskatta småskämt och interaktion de korta stunder jag möter mina arbetskamrater i nåt dörrhål.
Men det där LEVANDET. Att göra saker för MIN skull, som JAG vill, att verkligen ta mig TID...
Det hinner jag inte med.
Så - Livet - vänligen maka lite på dej så jag får plats att LEVA också.
Deal? ;)
