Ganska ofta när jag hör om nya inbesparingar eller nya krav på "effektivisering" (är ju faktiskt samma sak) och verkligen funderar efter vad det innebär i praktiken så kommer ett bautastort frågetecken uppboingandes i huvudet på mig.
HUR tänkte de nu?
HUR sjutton har de TÄNKT att det ska funka???
Ibland är det helt uppenbart att det inte på något rimligt sätt KAN funka. (Jamen ni vet typ; "här är en ask tändstickor, ta den och bygg ett kultur- och kongresshus...")
En alltmer ofta förekommande (och synnerligen skrämmande) insikt är
Man HAR inte tänkt.
INGEN har tänkt.
INGEN har TÄNKT överhuvudtaget.
Man bara, tja, typ "tycker och bestämmer" nå´t... :/
Det svindlar och har sig om jag funderar på HUR många beslut som är fattade bara. Utan att man har tänkt. Utan att man har TÄNKT.
Därför tänker jag att det nog är bäst att tänka på nåt annat.Att stoppa frågan "HUR har de tänkt..." som leder till insikten att det är helt otänkt. Bäst att stoppa... Om man ska våga fortsätta alltså...
Leva.
För ibland är det faktiskt just sånt de inte tänkt på - HUR ska folk kunna LEVA så här???
Andas.
Och tänk inte på hur mycket som är helt otänkt.