Helt sjukt är det. Hur sjukt sjuk man kan bli av "lite förkylning" liksom.
I måndags kväll började jag frysa och må lite illa.På bara någon timme var helvetet igång. Jag skakade så jag hoppade i sängen av feberfrossa. Tänderna skallrade och varenda muskel i kroppen krampade. Dubbla fleecefiltar och dubbla täcken hjälpte inte mot min frusenhet. Jag frös ihjäl. Minst. Hela tisdagen i säng / soffläge. Hela onsdagen likaså. I dag är första dagen det känns möjligt att äta frukost, har precis petat in två mackor. I dag är jag, hittills i alla fall, feberfri. Nice. Jag skulle just fira en veckas feberfrihet när jag fick förkylningen from hell eller vaddetnuvar. Nåt from hell var det i alla fall. 40 graders feber i vuxen ålder är INSANE. Det är SMÅBARN som har sånt, inte vuxna. EDIT; småbarn och draksprak. För jag har ju tydligen det varje gång typ.
Nu ska det frisknas i här. Bli av med kroppsvärken och huvudvärken och återfå krafterna åsånt. Nu vill jag liksom börja leva lite igen efter flera månader av krasslighet. Flera månaders krasslighet är inte bra för självförtroendet. Faktiskt. Inte alls.
Nu vill jag börja göra lite roligheter också. Vilket är ett bloggämne i sig, dethär med att roa sig som separerad singelkvinna. Hade precis planer på att blogga om det när jag föll som en fura för febern igen. Det ÄR ganska fascinerande hur det är skillnad i hur separerade singelkvinnor och separerade singelmän bemöts i det sociala livet. Men som sagt - det är ett annat bloggämne. Nu ska jag sova lite till, med lite macka i magen kanske återhämtningen går snabbare. Fortsätter jag vara feberfri i dag så kanske jag kommer mig iväg till affären med spränglans hjälp, det behövs verkligen påfyllning nu... Även om mamma och pappa hjälp mig fylla på det nödigaste i skåpen medan jag legat däckad. Gullemamma lagade tillochmed chili con carne till kidsen och mig och pappa körde hit den. Sådan hjälp är guld värd när man inte ens hålls stående på benen mer än mellan wc och soffa. Mina föräldrar är guld värda.
Priviligilerad är jag.
Ha er.
