När det inte är JAG som har erfarenhet, kunskap och utbildning eller ansvar för det som frågan för tillfället gäller så borde det inte vara JAG som ska tänka prata och tycka.
Det är så svårt ibland att vara tyst. Så det, mina vänner, tänkte jag öva på nu en stund såhär innan läggdags :)) Brava´? ;)
F.ö. är det mysigt med köttfärslimpa även om det är äckligt.
En onsdagskväll i januari, efter ett tiotimmarsarbetspass fyllt av matlagning åsånt, att komma hem och fixa till köttfärslimpa och kokt potatis, servera mamma (bjöd bara henne i dag *S*) och kidsen det med lingonsylt med levande ljus på bordet. Onsdagsmiddag. Mittiveckan. Mittilivet. Mittivardagen.
Jättemycketmitti på nåt sätt. Jätteonsdagigt.
Sedan bakade mamma och sprängeln kryddkaka. Mammas superjättemegagoda kryddkaka. Såndär som smakar trygghet och helst ska avnjutas med ett glas Oboy. Jag gick på jyckeprommis i snöyran och jag tror banne mig jag mårrade mer än jycken. Klart som korvspad jag gjorde, vår jycke mårrar aldrig. Neverever liksom. Det gör däremot jag dårå :)) Jättemårrar :)
Det är faktiskt ganska hemtrevligt tycker jag. Mårret alltså. Och kryddkakan. Och jycken.
Jag tyckte jycke behövde hjärnstimulans. Rotade fram lite gamla torra knallar som jycke skulle leta. Jycke är jättebra på att leta, om letobjektet luktar. Knallarna var för torra så jag fick gå före och peka var han skulle leta. Dessutom hade jycke för lång pannlugg så han såg inget, vilket medförde att han gick PÅ och över och sparkade iväg endel knallar innan jag lyckades typ trycka hans nos mot dem så han "hittade" dem. Men stimulans fick han. Jag med.
Det beskriver kvällens nivå hyfsat bra tror jag :)
Nu är jag igång och skriver såndärna sanslöst superduperviktiga riktiga bloggar igen märker jag *S*
Tar Jesus och Maria Magdalena med mig i sängen nu. Inte Johannes döparen i kväll, honom har de dräpt redan.
Gonatt :)
