När jag blivit frisk däckar nästa.
Så fort nästa börjat piggna i lite lite, så däckar följande.
Man får vara tacksam över att de inte insjuknar samtidigt som mig... *S*
Det är jobbigt nog med en i taget liksom.
Men det känns ju som om sjukligheterna aldrig tar slut...
Med den här sega sorten får jag ju vara glad att jag har några lediga dagar på mig nu då, att förbereda inför kommande veckas arbete. Det är inte plättlätt att jobba heltid lååånga pass utan egentliga "lunchpauser" (vi äter på arbetstid ca 20 minuter, på arbetsplatsen...) med sjukling hemma som ska servas med mat och dryck och helst hållas lite kontakt med mellan varven för att pejla läget liksom. Förra veckans sjukling kroknade utan förvarning mitt i mina arbetspass och då är man GLAD att man har mamma och pappa liksom. Som kan leverera saft / mat / tillsyn.
Jag tycker f.ö. att dylika enveckasflunsor är onödigt långa. Rösta på mig som diktator så ska jag avskaffa dem. *Låååvar* Eller, eh, väntanu...
Blev nåt feligt där, med röster och diktator och sånt, men ja - ni fattar vad jag menar... ;)
Håll tummarna för att mitt immunförsvar ska ha hunnit återhämta sig tillräckligt så jag slipper denna sorten är ni snälla. Jag har varken tid eller lust med det.
Dessutom har jag inplanerat lite kulisgrejs i helgen, och det är nog snart ett halvår sedan sist, jag BEHÖVER verkligen denhär grejen liksom. INTE ligga sjuk eller ha sjuka kids hemma, även om de är hyfsat "stora" så vill man inte lämna bort / lämna dem ensamma när de är sjuka.
Håll som sagt tummarna. Alla ni har.
Nu blir det väl rafflande Medium igen antar jag :)
Snart är sista säsongen avklarad, då måste vi hitta en ny bekantskap.
Ha en fin lördagskväll på er!
