Nej, jag tillhör inte den sorten som skriver bara när det är rosenrött och fantastiskt. Eller som skriver om rosenrött för att skapa fasader.
Det är inte rosenrött just nu. Inte alls. Långt ifrån. Man skulle nästan kunna säga att det är motsatsen till rosenrött.
Besvikelse avlöser besvikelse. För mig funkar det, jag är van och jag kan förstå orsakerna till de flesta besvikelserna. Men jag lider verkligen av att se barnens besvikelse.
Och av att inte kunna göra något för att bespara dem allt som varit och är tungt och jobbigt nu.
Det ÄR tungt att som barn se vänner / klasskamrater / andra få allt de önskar sig, åka på resa efter resa med sina föräldrar, kunna delta i alla läger och språkresor och annat som kostar utan att blinka. Att se hur vänner får nya kläder / mer fickpengar på löpande band, för andra gäller "allt du önskar kan du få" men inte för dem.
Att se deras glädje inför olika planer och ideér som de ser fram emot, besök av människor vi tycker om eller gemensamma planer / aktiviteter med människor vi trivs att umgås med som blir till intet, gång på gång. Glädje grusas sönder och bli till besvikelse inför planer som går i stöpet pga extrema elräkningar eller annat som dränerat min ekonomi för en lång tid framöver. För att deras mamma varit slutarbetad sjukskriven pga diverse brister och faktiskt inte orkat med mer än vardagsnödigt. Gud så jag avskyr att säga "vi har inte råd" eller "jag hinner inte" eller "jag orkar faktiskt inte". Eller "det blir inget".
Jag antar att jag borde lära mig. Lära mig att inte berätta något förrän jag VET att det blir av.
Det är svårt, dels för att jag vill veta hur / vad de tänker om planerna, vad som passar dem och deras behov, och så vill jag inte att de ska planera upp något annat just då som krockar och omöjliggörs av mina "hemliga" planer. Mina barn är för stora och självständiga för att överraskas på det sättet. Och en stor del av glädjen i roliga saker är ju själva planerandet och förberedelserna innan. Jag vill att de ska vara med.
Nu känner jag att det jag mest av allt vill är att kunna erbjuda dem något annat som de kan tycka är lika roligt som allt som gått om intet. Något som kompenserar lite i alla fall för de besvikelser som duggat tätt nyligen.
Detdär roliga som ska kompensera, det får inte kosta. Inte om vi i alla fall själva ska komma iväg på resan vi planerat. Då måste vi hålla i varje cent i sommar.
Hur kul är det när det är sommarlov och semester?
Ibland suger det. Faktiskt.
